kladdig vinter

Idag kära vänner är det sommar. Klockan är nu 19.01 och det är 9.8 grader varmt på verandan. Tidigare dammade vi av grillen och det föll på min lott att diska gallret. Jag har diskat grillgaller förr, så jag tyckte det var helt ok. Men om man lämnar ett grillgaller ute hela vintern blir det obeskrivligt smutsigt. Var kommer all smuts ifrån? Grillen har för tusan stått under tak! Men, efter tre svintotussar och en förstörd squaschbright (heter det så?) var det grillbart. Och ja, vi grillade kyckling. Färsk sådan, köpt idag. Utan glasbitar. Jag tror inte på glas, sånt ska man inte äta och ska jag köpa det ska det vara helt, inte i bitform i min mat. Däremot skulle jag gärna vilja ha glass. Jag gillar glass.

Idag träffade jag Jenny och hon gav mig en hel pärm med utskrivet material man måste läsa i min förbannade kurs. Jag var på vfu idag. Barnen var ok. Jag tycker det är lite jobbigt att åka till vfun, men när jag väl är där gillar jag det. Idag hade de engelskaavslutning och teater för grannklassen. Och teatern till ära hade de innan tillverkat jell-o i fyra olika smaker, det luktade sötsliskig likör i varenda klassrum efteråt. Men några av barnen åt och åt. Jag smakade inte. Där går liksom gränsen även för mig.
Barnen var lika glada som alla andra över att det var sol och varmt idag. Utevistelsen blev ett långt tjat och argumenterande om att man måste ha jacka, det är inte särskilt varmt och blablabla....

trycka tusenskönor

Häromdagen träffade jag Lina. Hon tipsade om en ny serie, pushing daisies. Nu har T och jag sett första och andra avsnittet och den verkar sevärd. Vi har också gått en promenad i min kära lilla förort och jag tror att den är rätt trevlig på sommaren när allt som kan vara grönt är det.

Igår var vi hemma hos Pappa med sambo. Vi åt god mat och spelade tre olika familjespel.. Scattegories var roligast.

Jag tror att jag verkligen behöver ett nytt jobb. Det känns lite som att de inte har plats för mig längre. Och jag behöver ju pengarna i sommar. Jag funderar på P-lisa. Nån ska ju vara det också. Annars om det är någon som får nys om nått så tveka inte att höra av er.

Nu ska jag försöka sova, det är ju hopplöst dagen efter tidsomställningen.

hallonruin

Igår träffade jag Annorna. Vi lagade mat och paj med världens dyraste hallon. Köp aldrig hallon. Det är omåttligt dyrt. Sedan åkte jag hem till T. På pendeln lät det som att några bakom mig höll på att riva hela vagnen. Jag orkade inte ens vända mig om och se efter.

Idag borde jag städa hemma, läsa massa artiklar och köpa en blomma. Men det är astråkigt väder ute, så jag kanske bara sitter kvar här och väntar på att klockan ska bli halv fem. Det är nice med helg.

Jag såg på dn idag att pollen är här, det betyder att våren verkligen är på g. Det är också nice. Jag gillar våren, då är det nästan sommar. Och jag gillar sommaren, för då är det varmt.

ur djupet av flaskan

Igår hade jag massa djupa saker jag skulle skriva här. Istället drack jag en flaska vin i goda vänners lag, blev full och kom hem vid halv två-tiden. Utan de djupa tankarna. De lämnade jag ungefär samtidigt som jag skruvade av locket på vinet.
Idag är jag bakis. Jag skulle varit i skolan mellan 10 och 4, men jag är dålig på att gå upp och vara fräsch dagen efter så jag har varit hemma. Nu har jag iaf duschat.
Om två timmar ska jag göra mig klar för att åka in till stan och möta Anna. Sedan ska vi träffa andra Anna och dricka vin och kanske gå ut. Hur tänkte jag igår?
På lördag blir det iaf lugnt, familjespel.

nördpoäng oh yeah

Jag är numera stolt ägare av en tbto (uttalas tebetoo). Han är svart och har en blå lampa fram. Så fin. Just nu håller han på att ta backup på alla mina foton. Sen kommer musiken och sist men absolut inte minst viktigt HIMYM och allt annat. Skolarbeten ska jag föra över ockå.

Han rymmer 1 tb = 1000 gb.
Jag är väldigt glad över honom. Han kom i en grön låda. Också den väldigt stilig.

vet jag min plats?

När jag åker tunnelbana brukar jag aktivt välja plats. Jag sätter mig inte bredvid någon som luktar illa. Jag sätter mig inte heller frivilligt bredvid någon som har massa kassar, påsar och väskor. Jag väljer också bort väldigt tjocka människor, eller folk med stora vinterjackor. När jag åker till eller från skolan tar det 3o minuter. Det är inte som att jag kan räkna med att sitta bredvid samma person hela resan. Trots det väljer jag var jag sätter mig.
Idag satte jag mig snett mittemot (vid gången) en medelålderskvinna. Hon var oansenlig. Hon hade lika gärna kunnat inte sitta där. Sedan kom det en liten ung tjej och satte sig bredvid kvinnan. Hon var också oansenlig. Ingen speciell. Därefter gick kvinnan av. En enarmad, svart man klev på. Han hade en gigantisk jacka och en stor väska. Han satte sig bredvid mig och la praktiskt taget väskan i mitt knä istf i sitt eget. Efter en stund bytte han dock plats och satte sig bredvid unga tjejen. Så gick unga tjejen av. Då kliver tre alkisar på. En sätter sig mittemot mig, en på andra sidan gången bredvid mig. Så hoppar han mittemot mig in och sätter sig vid fönstret bredvid mig och hans kompis som inte ännu hade satt sig tar plats mittemot mig istället. Så. från att ha suttit snett mittemot en oansenlig tant till att sitta med två alkisar och en enarmad man! Hur gick det till? Och framför allt, varför bytte jag inte plats? För att jag är för pryd.

genomborrad av stickpinnar

Min plan för dagen var följande
Vakna, äta lite
Duscha
Gå och simma.
Äta på riktigt
Slacka lite
Åka in till skolan

Istället vaknade jag typ 6 gånger, av att jag hade sjukt ont i kroppen och låg på Betty. Ont i kroppen kan man då tycka är naturligt, men det var inte så. Jag drömde att jag var i tatueringstagen och för att kunna börja var jag tvungen att kunna prestera en perfekt kullerbytta, det gjorde inte så ont, men för att tatueringen skulle hamna rakt skulle de sätta tre rikthål. Först körde de in fyra nålar i mitten av min högerarm (alltså fel arm). Det gick rätt fort, så det var inte så farligt. Sen tog hon en sticka, alltså en sån som man stickar med, och tryckte in i min axel. Typ 4 cm in i kroppen. Det gjorde ont. Så gjorde hon samma sak på ryggen, mellan revbenen. Helt sjukt. Aldrig varit med om värre. Jag var helt chockad när jag vaknade. Det sabbade liksom morgonsömnen.

Hur som haver blev det ingen simning idag. Har fortfarande förmycket förkylning kvar i kroppen, känns dumt att simma då :(

Nu r det bara för mig att pallra in mig i duschen och sedan äta en lång mysfrukost med HIMYM. Tidningen läste jag i sängen :)

Å just det, min rubriksplan var ju bara sååå tråkig.

Sisters of Mercy

igår var vi och såg Sisters of Mercy. Det lämnade en del övrigt att önska, som att sångaren stod och smög längst bak på scen, inte sa någonting mellan låtarna och att hans röst bara var ett muller. Men förutom det var det en bra konsert. Jag är glad att jag har sett dom. Jag har aldrig varit ett jättefan av dom, men de är bra, och de körde de låtarna jag kan och så klart några till. Det var lite töntigt att gå av scen två gånger, känns liksom onödigt, men det är inteså viktigt.

På vägen till bilen skojade vi sedan om att Strage (recencent på dn) skulle recencera den och som vanligt såga den vid fotknölarna. Och vad finner jag på dn.se? Jo, Strages sågande recension. Problemet med Strage är att han inte gillar musik. Han hatar musik. Kanske har han blivit utsatt för något musiktrauma som barn,eller så ville han badly bli musiker men slog aldrig igenom och hämnas nu på resten av musikvärlden och dessfans genom att hata. Kan han inte bara inse att man inte måste dissa allt? Det är okej att vara kritiker men att ge positiv kritik. Här är min kommentar till Strage, som person: Han suger.

vad är det för likhet mellan en korp och ett skrivbord?

Goddag yxskaft... Tentan är nu skickad. Jag gjorde en galet snygg framsida i PS. Eller, kanske inte galet snygg, men ok. DEt enda som återstår nu är att läraren ska köpa det jag skriver. Det är inte lögn något av det, förutom fallet som väl kanske är lite utbroderat, men annars har jag varit väldigt ambitiös. Därmed är det ju inte sagt att det överhuvudtaget är begripligt. Jag kan inte förstå varför man utformar en tenta till att bestå av 5-6 analyser. Självplågeri.

Det har tagit mig hela dagen att städa efter syster som var här och roddade en massa. Men nu är allt tillbaka i gamla gängor.

Senaste inläggets rubrik kom så klart från How I met Your Mother, Barneys standarduppmaning till de andra, framför allt Ted.

suit up!

IDag var det gruppredovisning i skolan. Vi var de enda som hade teater. Weee. Pluspoäng till oss.
Eftersom jag inte kan koncentrera mig så länge som varje redovisning var så var jag tvungen att ägna mig åt något annat. Jag finner mig sitta och försöka finna likheter inom varje SA (studentarbetslag, världens töntigaste benämning). Hela klassen är egentligen väldigt homogen, men så upptäcker jag att det finns en liten grupp som är typ den ambitiösa, där alla är sådär pålästa och slänger sig med termer. Så finns det en grupp som är töntiga. En riktig töntgrupp. Så finns det en grupp som jag inte vetom det verkligen är en grupp eller om det kanske bara är två människor, de är hur som haver den disträa konstellationen. Så kommer turen då till min grupp. Vi är lagom. Lite coola, innovativa, vågade, verbala och helt enkelt väldigt bra. Då kommer den egentliga frågan: formar man gruppen utifrån hur man är eller formas man av gruppen? Jag kan svara på den frågan i en uppsats utifrån massa dryg kurslitteratur, det tänker jag inte göra. Grupperna blev vi indelade i genom slump, läraren räknade 1, 2, 3, 4, 5. (Det gör att det finns en grupp till, de kommer jag inte ens ihåg). Det gör att vi inte kunde välja folk efter något vi själva tyckte var bra. Trots det har de som är med i en grupp blivit väldigt lika varandra. I minegengrupp skiljer det sig lite, men vi harväl i stort sett samma syn på saker och ting. Jag gillar stora delar av min grupp. I och med min tes kan jag hellerinte skriva något negativt om min lilla grupp, då skriver jag ju samtidigt negtiva saker om mig själv. Å det håller ju inte. Det kan andra människor som jag inte bryr mig om ägna sig åt. Jag är som Barney. Awesome.

Andra viktiga slutsatser jag har kommit till idag:
Tori Amos är faktiskt inte så bra. Hon är ok. Inte mer än så.
Det är inte ok att visa magen när man gruppredovisar.
Idag är det sol, snart kan jag äta glass ute utan att folk kollar snett på mig.
Drömmar á la Kafka suger.


Å förresten ska jag försöka börja en ny era med rubrikerna till inläggen. De kommer antingen från enbok, en film eller en tv-serie. Givetvis ska de ha något med inlägget att göra. Hittills publicerade:

Dessutom regnar det i uppåt värre= Trollkarlens slott.Boken kusin Sofia läste för migoch fick mig att älska. Boken är mycket bättre än filmen (Det förtrollade slottet)

Vi har planer= Resan till Melonia.

Varför är det så ont om Q= fantastisk bok.

Kommer man på varifrån rubriken kommer får man gärna skriva det :)

vi har planer

Min tatuerare frågade mig vilken dag som passade bäst, torsdagen eller fredagen. Jag visade henne min kalender som var tom och hon sa att hon blev avundsjuk. Dock har min kalender en tendens att fylla upp sig, jag gör bara inte upp planer så långt fram.

Jag pratade med Pappa igår. Han ska fixa en bärbar dator till mig. Det tycker jag är roligt. Den stationära jag har nu envisas med att stänga av sig mest för jämnan, jag tycker det inte bara är bra. Men jag gillar den. Men å andra sidan kommer jag få väldigt mycket mer plats när den inte behöver stå någon speciell stans.

Mitt paket från CC har inte kommit än. Undrar varför. Jag är lite nojig över att någon ska sno det från mig eftersom det inte går ner i brevlådan. Fast så neslig kanske ingen är?

Jag fick min bananphishfoodshake idag. Den var galet god. Recept; en halv banan, ett par skvättar mjölk, några skedar Ben n Jerrys Phish Food. Mixa. Drick med sugrör.

Imorrn har jag seminarium i 4 timmar. 8-12. Hur fan tänker dom när de vill att vi ska va i skolan 8? Det är inte ok. Måste åka med kvart lver 7 tåget. Ovärt.

Nu ska jag iväg. Ikväll blir det familj.

varför är det så ont om Q?

Jag har skrivit riktigt långt. Nu är jag dock fast. Det är helt och hållet Qvarsells fel. Så ointressant text. Klockan är kvart i sju och jag har inte ätit middag än, jag vet inte riktigt hur jag tänkte när jag vid halv fem drog fram min ost och åt upp den. Antaligen tyckte jag att det var en fantastiskt bra idé. Jag funderar på att råna myntburken och handla en banan så jag kan göra Phish food och banan milkshake. Inte helt fel. Jag skulle kunna dricka två. Fast egentligen borde jag köpa en 750 ml smootie ist. Så beroendeframkallande. Men det är billigare med en banan. 4 kr mot 30.

Igår såg jag en meningslös film. Man kan säga att det skulle ha varit en komedi, men det var bara en meningslös film. Kommer inte ihåg vad den hette. Vet inte ens om jag fick veta det nångång. Å jag hittar inte rätt avsnitt av Mentalist, det jag inte har sett. Irriterande.

måndag

Jag är lite friskare.
Idag ska jag börja skriva min uppsats. Den som min lärare sa efter första seminariet "börja skriva redan idag, så att det blir en välgenomarbetad text" my ass... Jag har väl aldrig tidigare börjat så här långt innan. Den ska inte vara inne förrän på fredag. Om hon har tur läser jag igenom hela innan dess.

Jag vill passa på att tacka den bästa av läsekretsar för att ni deltar i röstningen. Jag hoppas att alla inser att deras röst räknas. Snart kommer det en ny poll med ännu en asviktig superspännande fråga.

Oh, i fredags bokade jag resa till Götet igen. I början av Maj. Jag fick tillbaka hela biljetten från hemresan, blev ju över en timme försenad, så jag behövde inte betala nånting för nästa resa.

status: sådär

Jag har sovit två timmar. Är inte piggare. Har lagat och ätit middag. Är inte piggare. Har kollat på HIMYM och Mentalist. Är inte piggare. Är sällskapssjuk. Om nån känner för att ringa svarar jag.
Boken är nästan slut, chokladbollarna från igår är sedan länge uppätna, glassen är för kall och Thåström gör tusan mig ingen gladare. Fest blir det inte, det är en kraftansträngning att flytta mig från soffan till datorn. Har ingen inspiration att göra något, fast jag ändå vill.

Ska man vara sjuk nångång på året ska det väl iaf vara vintern. Men det suger ändå.

stackars, stackars mig.

Jag tror bestämt att jag har gått och blivit sjuk. Vaknade imorse och hade ont i halsen, men det kan man ju gå med rätt länge utan att det är nått särskilt med det, men nu (3 timmar senare) känner jag mig riktigt hängig, fick göra avbrott i frukosten och lägga mig en stund. Jag har dessutom ont i kroppen och minsta tryck eller nudd gör ont. Inte värt. Jag som ska på fest ikväll. Kanske inte blir nått av med det. Å så skulle jag ju träffa Thomas en sväng, men nu vet jag inte. Kanske helt enkelt får begrava mig under duntäcket med min nya bok, Tove Janssons Sommarboken. Mysig bok. Påminner lite om Sju sköna snubbar, men är mer välskriven, genomtänkt och harmonisk.

Vi ses till sommarn.

mitt enda? uppror

Idag när jag gick hem från centrum mötte jag två typ 15åriga killar. Den ena hade en svart munkjacka med lite marijuanablad på. Det störde mig lite. Varför hade han det? Är han faktiskt pro, eller tycker han bara att det är lite coolt? Vet han att han sänder ut hjärndöda signaler till sin omgivning? Så kom jag att tänka på ett örhänge som jag köpte när jag gick på högstadiet. Det var ett litet marijuanablad, i silver. Jag tänkte inte så mycket på det när jag köpte det, eller, jag tyckte att det var lite coolt. Inte att knarka, men att ha den symbolen på mig. Min mamma tyckte inte det var det minsta coolt. Det är väl, genom tiderna, den enda gången hon verkligen vänt sig emot något som jag har velat ha på mig. Då tyckte jag att hon var en hopplös idiot som inte fattade nånting. Jag hade fått för mig att hon inte ville unna mig att ha örhänget bara för att hon tyckte att det var något som hennes generation hade ensamrätt på. Alltså inte att bära symbolen utan att röka på. Ni vet, glada 70-talet å allt det där. Som 14-åring hade jag lite svårt att tro på att alla inte rökte på (jämt) och att alla satt å hippade i närmsta park, vilket är en sorts romantiserad bild av livet som levdes då som målas upp för ungdomar.
Idag insåg jag att det verkligen inte var därför min mamma blev upprörd. Ska man bära symboler ska man veta vad de står för och vilka signaler de sänder ut. Och ärligt talat vill jag inte bli uppfattad som någon som pysslar med knark, det ville jag inte då heller.

Jag hoppas nu att ingen går och tror att min mamma hade sagt det som jag trodde. Det var helt min enga slutsats.

nya tag i lyan

Nu jävlar i min låda. Nu händer det grejer. 5 väldigt bra saker har hänt;

1. Jag ska få min spis lagad/utbytt. (de ska bara komma på att det inte finns några reservdelar så kommer de inse att jag bör få en ny)

2. Pappa var här häromkvällen och satte upp min taklampa! Varde ljus

3. Jag har klagat på min granne för styrelsen, Vvn sa att det var fler än jag som klagat på honom så han kanske blir vräkt. Den enas död, den andres bröd.

4. Pappa var här häromkvällen och vi hittade en byrå som jag fick av honom på Ikea. Tack Pappa. Nu känns allt lite roligare. Kläderna får plats lite bättre. Och då kan Anna få den lilla byrån.

5. Tiden för första sittningen är bokad. 17/4 kan ni skriva upp i era kalendrar. För då tusan mig smäller det.

blåbär, smurfhits och en blöt kjol på kallhällsbadet

Idag kom T förbi med två kartonger Carolinesaker han hade hittat i källaren. Jag visste att den ena fanns, den var inte så intressant, innehåller gamla dockkläder som jag verkligen inte kan förmå mig att slänga. Den andra kartongen var ett kärt återseende. Den innehöll mina tavlor från Ekedalsvägen, det rosa fotoalbumet som jag alltid har haft, massa cd-skivor och lite annat. Hologramklistermärket hade slutat hologramma sig på fotoalbumet, det var bara min egen spegelbild som syntes i det. Inuti insåg jag att det verkligen inte innehöll så mycket och även om jag inte kunde säga vilka bilder som skulle komma på nästa uppslag var det så oehört familjärt och genomtittat. Det näst sista uppslaget är två vykort, ett med blåbär och det andra med några blå blommor. Jag vet att jag tittade på de där bilderna när jag var mindre och tyckte att det var lite märkligt att någon (som jag trodde att jag kände) fotade sådana motiv (nu vet jag att det är två vykort).

Bland skivorna hittade jag favoriter som Suede och Dia Psalma. Där fanns också favoriter frå väldigt länge sedan, Back Street Boys första skiva, Smurfhits, Petter och The World of Rave. Näe men vaddå, det är väl inte så att man under sina tidiga ungdomsår utforskar alla mäjliga områden för att sedan finna sig till rätta? Det värsta är ju att jag fortfarande kan komma ihåg hur låtarna på dessa gamla skivor går! Är det inte fantastiskt? Om någon vill kan jag citera hela get down av BSB på låtsasengelska....

Kartongens höjdpunkt var ändå fotona jag ramade in och hängde upp på väggen. Sofie skulle fota mig vid kallhällsbadet en gång. Jag var väldigt fin, enligt instruktion (har jag för mig iaf) hade jag min långa, svarta kjol, hm-korsetten och svart löshår på mig. Och gick rakt ut i vattnet. Det var så kallt. Jag minns att jag stod där och frös, kjolen var tung som fan och Sofie försökte få mig att posera till något fantastiskt som jag inte tror att jag lyckades frammana. Roligt var det iaf. Kallhällsbadet har många roliga minnen. Vågorna vi badade i på hålen på onsdagar, hopptornet och de ständiga glassarna. Undrar om badet finns kvar idag, eller om det har blivit bostäder av alltihop nu?

Idag gick det åt helvete med simningen. När jag simmat en sexton längder stängde de. Det var simskoledags. Inte så att de spar typ två längder till oss panchos som inte går i simskola, utan hela bassängen skulle tömmas på amatöratleter och i med små barn. Det var ju sådär. Hade jag haft samma disciplin som vid årsskiftet hade jag lovat mig själv att vara där i morgonbitti, jag har ju ändå sovmorgon. Men nu vet jag bättre. OM jag skulle vakna kl 6- sjukt pigg, då går jag å simmar. Inte annars. Jag behöver en sovmorgon. Det är en bristvara i mitt liv.

nog av övergrepp

Idag var det dags för ultraljud. Inte för att jag har någon bebis i magen utan för hjärtats skull. Det positiva var att hjärtat mår fint. Det negativa var att jag än en gång var tvungen att flasha tuttarna för en okänd. Alltså, jag har issues med mina tuttar jämt. När jag har kläder och när jag inte har kläder. Men, i vanliga fall befinner jag mig hemma, med T elelr i simhallen där det bara finns massa gamla tjocka tanter i duschrummet. De har gigantiska hängtuttar, så det är ok. Men idag var jag då tvungen att klä av mig för en man! Det är inte shysst. Varför kan man inte få nån snäll kvinna i 55årsåldern som inser att man kanske inte är så jävla glad åt tanken på att strutta runt halvnaken å få massa gele inkletat på sig. Näe då. Här skulle det var effektivt.
Så här gick det till:

- Jag blir uppropad
- Skaka hand
- invisad i första rummet till vänster med en liten grymtning och handviftning
- Då skulle vi kolla lite på hjärtat då. Om du tar av dig på överkroppen å lägger dig på britsen där. Viftar lite igen.
(Britsen! DEt ordet borde avskaffas i alla sammanhang. Inget är så obehagligt som att lägga sig på en brits!)
- lägg dig lite högre upp, å på sida
- jag hasar upp är extremt medveten om att jag är halvnaken och exponerad för en man jag inte ens vet vad han heter.
- han kleter gele och börjar ultraljuda. Han är inte ett dugg intresserad av att tala om för mig vad som händer. Efter en stund måste jag lägga mig längre ut, för då ska karljäveln in under hängtutte och mosa mina revben.
- Efter att halegat på rygg säger han "då var det klart. Ditt hjärta är hur normalt om helst"
NÄr jag reser mig upp upplyser han om att det finns papper så att jag kan torka av mig slemmet.
Sedan, medan jag står där och torkar säger han bara att han skickar resultatet till min läkare på vcn SEDAN GÅR HAN HELT SONIKA UT. Inget hej då, inget sånt. BAra går.
JAg klädde mig så fort som möjligt och slank ut jag med. Fy farao. Jag ska aldrig aldrig aldrig mer söka läkare för mitt hjärta. Inte förrän jag har fött 13 ungar och har anledning att ha fula tuttar.

Sofie vill ha med mig på semester. Jag tycker det är fantastiskt. Men jag vet inte om jag verkligen borde.

Ikväll kommer Mia. Vi ska tvätthänga ihop, sedan ska hon sova över! Jag har plockat undan för hennes skull.

I förra inlägget råkade jag särskriva ett ord. Jag vet att det inte skulle det. Vet du?

rekreation på landet

I fredags efter Fs klassfest åkte vi ut till landet. Mysig bilfärd i mörkret och ett välkomnande sken från timrade lampor när vi kom fram. Brasan tändes och sängarna bäddades med Bs manglade lakan. En kopp te senare somnade vi.
I går var det utforskning av isen som gällde, vi gick hela vägen bort till grynnan och byggde ett litet röse. Efter lunch lekte vi enspårningslek där en gick och gömde sig så fick de andra leta efter spår. Det var roligt. Sista gången blev belöningen mackor.
Idag är det hemfärd, efter obligatorisk korvgrillning om vi har grillkol.

Tjing

polis polis potatisspis?

Nu finns det något att höja på ögonbrynen på riktigt åt i spis frågan. Jag blev i går erbjuden en ny lägenhet istf en spis! Vad ger ni för den lix?
Föreningen behöver en etta som kontor och jag har ju ändå inte en fungerande spis, så jag kanske är intresserad av ett byte.
Det här var fördelarna:
*57m2
*andra våningen
*genomgående lgh (fönster åt båda håll)
*balkong
*nyrenoverad

Det här är priset
*3952 sek, typ 1000 spänn mer än jag har idag. Innan stambytet!

Jag var idag tvungen att tacka nej. Jag har lickom inte råd. Inte om jag ska göra nånting annat än att bo också. Å det vill jag ju.

Tack å gonatt!

denna ständiga spis

I fredags fick jag samtal från mannen på familjebostäder. Han sa att jag inte får någon spis av dem. Detta i enlighet med deras företagsjurist. Konstig jurist. Är det någon som känner en jurist som kan bekräfta att det verkligen är praxis att det blir såhär?


I måndags ringde jag då Närbildens vicevärd. Hon tyckte att det var fräckt av dem att göra så. Hon skulle iaf prata med några och sedan höra av sig till mig. Så nu väntar jag med spänning på nästa steg. Dvs jag ger henne en vecka på sig att ringa tillbaka, sedan ringer jag.

Iförrgår var jag å simmade igen, efter nästan två veckors uppehåll. Så jävla motigt!!! Men jag stod ut och sedan var jag där igår också. Jag stod ut då med. men mer än så var det inte.

sofies present

Först var där bara kaos. Det har jag ingen bild på. Man kan sammanfatta det med att det bara var ett tomt skåp i furu. Insidan målade jag röd, som väggarna i barnrummet och utsidan svart. Jag gillar svart. Material kommer från Panduro, Skala Minimal och mina egna gömmor.

Sedan kom Sofies hörnskrivbord, den lilla, blå soffan som jag har sovit i så många gånger och tavlan med dubbel mening.

Sedan drog jag in hennes tidigare fascination för usa, cd-skivorna hon klädde in taket med, ett snapsglas fyllt av glitter och röda stjärnor samt en bokhylla. I bokhyllan finns böcker, bakelser och alkolhol. Sofie nyttjar alla dessa saker. Och gillar det.

Till slut är det klart, discokulor i taket, en dator och sminksaker på skrivbordet och en tekopp på golvet. Äntligen dricker hon te. I soffan ligger en stickning och fina kuddar. En kvinnosymbol hänger på soffan och den gula klumpen nedanför symboliserar Birdie, kycklingen i usa. Väggarna har fått talande affischer från Hultsfred och Roskilde, två av Sofie välbesökta festivaler. Det enda som egentligen inte har med Sofie att göra är de röda stövlarna. Men de är sjukt snygga.

skattgömma

Idag bestod min middag av en gurka. Lite andra saker också, men jag ser gurkan som den riktiga middagen. Tills jag för en liten stund sedan kom på att jag hade en Ben & Jerry's Phish Food i frysen. För er obildade stackare som inte vet ved det innebär är det 500 ml chokladglass med mashmallows, kolasås och fiskformade chokladbitar. Fast mashmallowsen är mer bara som fluff som ligger i stråk i glassen. Hur som haver gör jag ju så som brukligt är, tar en sked och äter ur förpackningen. Och helt plötsligt kommer jag ett stor stråk på spåret och lyckas dela på glassen så att det jag ser är ett halvt centimeter tjockt täcke av mashmallowsmet!! Galet gott.

Ville bara upplysa er.

Mamma, bilderna kommer. Ta det piano.

som en gammal film

är allt i världen svartvitt. Enligt mig kan man hårddra allt till att det är svart eller vitt. Detta är något jag står för och som jag i stort sett bygger alla mina beslut på. Man kan inte fatta ett beslut i en gråskala. Då är det inte ett beslut. Då är det en gest från en feg människa. Ju mer komplex en situation är desto mer nödvändigt är det att bryta ner den i m indre delar som man sedan kan svart och vit definiera. Att hålla på med något annat är att göra saker och ting komplicerade helt i onödan. Vem vill det? Som om jag inte har nog med saker att tänka på ändå? Enda undantaget är om man väljer att inte ta ställning alls. En del saker är jag helt likgiltig inför. Jag behöver inte döma det till varken det ena eller det andra. För jag tycker inte något om det. Så är det med den saken.