hatten

Igår var vi på Hootchy Kootchy. Jag var fin som tusan, med strumpor med strumpebandshållare, askort svart lackkjol, svart topp med korsetten över och uppsatt hår och en liten hatt. Hatten var det bästa på hela munderingen. Den hade jag gjort själv, så här ser den ut:

kaka

I fredags bakade jag kladdkaka. Den åts med grädde och tog slut på lördagen. I söndags bakade jag muffins. De tog slut idag. Idag bakade Sofie muffins. De är inte slut än. Jag har någon allvarlig hormonkris inom mig tror jag. Jag vill bara äta choklad jämt. I kakform. Inte hård choklad som man köper i 100gs kakor i affären, utan kakor man bakar. Sjukt sugen. När jag inte äter kakor vill jag äta popcorn. Alltså tror jag att min kropp behöver salt och..........kakao?
Imorrn får jag pengar. Det är väääldigt tomt i alla skåp. Så här tomt har det inte varit i mina skåp sedan den gången när jag åt ris med majs i en vecka och bjöd bort mig till bättre bemedlade.

Imorrn ska jag förlusta mig på alla mina pengar. Så det så!
Och betala alla räkningar...

älskar sl

Jag älskar detta kaos snön har försatt oss i. Eller, har försatt vår kollektivtrafik i. Jag kan inte begripa varför det ska behöva ta så enormt lång tid att röja bort snön från spåren så att tunnelbanan kan gå även ovan mark. Jag åkte till skolan idag, skulle vara där kl 1300. Tio minuter tidigare än normalt gick jag hemifrån och jag hann alldeles lagom. När jag skulle hem var det inte heller några problem. Jag njöt av att se de långa köerna av folk, de proppfulla bussarna och alla stressade och lite nervösa människor på gullmarsplan. Själv var jag som en filbunke, en jävligt häftig filbunke. Fast det kanske inte alls såg, men det var så det var.
Imorrn befarar jag dock att det blir värre, eftersom jag ska vara i skolan redan klockan tio. Men, det ska nog gå. Allt går. Man ska inte tappa hoppet. Eller så kommer jag tappa hoppet och ligga kvar hemma under täcket hela dagen.

Svea har nu givit plats åt surged No 2. Hon heter Helny (ledsen Åsa, hon var redan namngiven när jag såg din kommentar). Helny och jag ska göra alla de där sakerna jag inte hann göra med Svea. Hon och jag ska bli bästisar och vi ska aldrig skiljas. Hon står i badrummet, där är det varmast. Hon gillar att stå i badrummet.
Däremot fick jag inte klart för mig om man skulle ha locket på eller inte?

måndagsmorgon

Jag sitter hemma i min morgonrock. Läser om alla inställda tåg, försenade bussar och människor som inte kommer dit de hade tänkt sig idag. Jag gillar det. Jag tror att man mår bra av lite kaos ibland. Såå, snart ska jag göra iordning frukost till mig och så småningom ta en ersättningsbuss till gullmars.

Snöstormar är bra skit. Då behöver man inte gå ut och man kan ta hand om sitt hem istället. Det är dessutom gratis. Jag passade på att städa lyan igår och ta hand om sopor och sånt. Jag fick lite hjälp också, det ska jag inte hemla med. Och sen när man tycker att stormen lagt sig, vilket vi idag tyckte gick vi ut och vandrade lite. När vi kom till hökarängen tog vi bussen tillbaka. Nu blev det frukost, havregrynsgröt med banan.

Svea överlevde inte utan nu ska jag göra en ny deg från receptet jag fick av Å. Hoppas det blir bättre.

Svea

Nu har jag mitt livs första surdeg på g. Om den blir bra planerar jag att ha den hela livet. Om jag är ute och reser får den ha en barnvakt, om jag inte kan ta med den. Annars ska jag bara ha den, vi ska bli bästa vänner och vi ska tillsammans baka världens godaste bröd. Visste inte riktigt hur propotionerna skulle vara, men tillslut verkade det vara 1 hel del vatten och två tredjedelar mjöl. Jag tog fint rågmjöl. Fuck ekologi lix. Nu står den på skrivbordet och hemmar sig, den har redan hunnit bli lite bubblig.

M: Jadå den gick bra, man kunde bara få E på den.

folk och fä

Varför har folk hela tiden ett behov av att ändra på saker. I skolans värld är det alltför vanligt. ska en uppsats vara fyra sidor max finns det alltid några som vill skriva fyra och en halv sidor, eller ska något lämnas in i pappersform är det alltid nån jävel som till varje pris måste få tillåtelse att maila. de har inte tid, eller ingen skrivare, inga händer som de kan skriva med, inget busskort, inga pengar, ingen som kan hålla dem i handen när de går över gatan. Ständigt denna specialbehandling! Alla får tillgång till kursplan, kursinfo och alla villkor för examinationsarbete och inlämning i början av kursen. Sedan får man väl planera utefter det och se till att man klarar det som förväntas av en.
Jag blir så trött på människor som tror att de ska kunna förändra alla regler och bestämmelser jämt. Jag rättar mig inte heller efter andras regler alltid, men jag väljer helt sonika att skita i dem om de inte passar mig. Desssutom har jag inga problem att finna mig i sånna där fåniga regler i skolan. Det jag producerar där är ändå inte till för mig utan för en lärare, då är det ju bättre att jag presterar det de vill ha, inte vad jag tycker. Sen när jag blir enväldig diktator, då kan jag göra det jag finner är meningsfullt.

planer

Ja alltså, planen idag var ju att åka till skolan och sitta i biblan hela dagen och skriva uppsats. Det blir inget av det. Jag är yr i huvudet och nu har halsen börjat kännas av. Det gröna slemmet har ingen Sofia varit här och städat bort så det är fortfarande kvar, i enorma mängder.
E har farit till skolan och jag sitter här. I all min härliga apati. Duscha, äta yoghurt med massa sylt sen plugga. Det är min plan. Wikipedia är fantastiskt dagar när man inte har några böcker. Dessutom kom jag på att jag kan använda den lila etikboken som jag faktiskt läste i en annan kurs och kommer ihåg. Det är bra. Det jag har läst och tyckt varit intressant kommer jag faktiskt ihåg.
Imorrn är det munta. Det tycker jag inte alls är bra. Jävla påhitt.

med hjälp av grönt slem

Ryt framkallar sitt gröna slem av egen fri vilja och dränker hela slottet med det. Jag bara vaknade och så var det där. Jag kunde inte sova mer för det bara fyllde upp hela kroppen och nu har jag dessutom ont. I kroppen. Det här slemmet som min kropp utsöndrar kommer från näsan och redan har jag lyckats använda nästan en halv toarulle. Igår och idag. Skitsnor. Jag känner mig inte pigg.

tentatider

Jag borde verkligen inte ha åkt hem idag efter att jag varit hos A. Jag borde verkligen ha åkt till skolan, satt mig på biblan och pluggat som fan. Men det gjorde jag inte. JAg åkte hem, åt lunch och sedan sov vi i två och en halv timme. Nu är jag seg och har ingen ork att göra något alls. Jag borde duscha, men jag har verkligen ingen lust att bli blöt. Jag ska nog börja med rödbetorna istället. Middagen alltså. Imorgon är en ny dag, förhoppningsvis orkar jag åka till skolan då. Jag måste orka det. Skitskola. Jag vill ju bara vara klar nu!

when you were young...

Satt och tittade på foton idag från svunna tider. När vi var en hel familj (lägg betoningen på var du vill), jag var blond, vi hade ett rutigt kök och varje säsong var förknippad med sin aktivitet. På vintern for alla till fjällen, skidskola, pjäxor och overaller. Ett år delade vi stuga med familjen som tyckte deras bäbis skulle dricka kräksvälling. Några gånger var vi på en ort där vi fick följa med och pista backar, jag ramlade av pistmaskinen och slog i rumpan. Det tyckte jag var pinsamt, så jag sa att jag fick ont i knät istället.
På våren bjöd påsken på fårvallning, skidåkning på isen och massa äggkokning på spisen med roliga plattor på landet. Sedan blev det rissläpning, eldning och den underbara röklukten i håret när man gått och lagt sig i svala lakan och hörde de vuxna ute i storstugan prata. Syster låg ovanför och gjorde irriterande skrapljud på lakanet och hävdade att det inte alls var hon.
Sedan blev det sommar. Återigen var vi på landet. KalleAnkatidningar, kortspel och ändlösa bad. Ju mer gymnastik syster gick på desto fler simhoppsläger blev det. Jag tyckte det var roligast att komponera ihop namn till grupper, själva stå-på-bryggan-och-kasta-upp-en-hov-i-luften-för-att-sedan-bedöma-dens-insats var mer systers grej. Höjdpunkten var när kusinerna kom, de var ju jättehäftiga, och bara man fick vara i deras närhet kändes allt lite bra.
Det jobbigaste var seglingarna. Jag tyckte att det var mysigt, men det jag minns är stress, missanpassning och en längtan att få vara ifred.

Hösten var kuslig, alla höga granar som susade när man skulle ut och kissa på kvällen på landet, de fantastiska svampplockningar, att ro över till sunddalen en sista gång, allt var så mycket tystare och lugnare än på sommaren. Det bästa med att vara på landet när det inte var sommar var att det eldades i kaminen och öppna spisen. När jag gick upp på morgonen var kaminen i full fräs, och den smällde alltid när man öppnade och stängde luckan. Då kunde man värma mjölken till chokladen ovanpå. det värsta med landet under de här perioderna var förknippat med kylan. När vi kom fram skulle man gå in med skorna. Det var för kallt för att ta av dem tyckte M och P och det var att rubba mina cirklar. Än idag tycker jag att allt är bättre när man har sovit första natten någonstans. Då känner man att man är där. Om man bara går in med skorna ska man gå alldeles snart igen. Man ska bara hämta något.

Bilderna är fina. De vittnar om en annan tid. En tid då det största bekymret var att syster var dum eller det var för kallt i vattnet. Jag önskar kanske inte att jag hade en traditionell kärnfamilj längre, men jag önskar absolut att landets skulle funnits kvar. Och alla de där sakerna. Och verkstan med alla saker man kunde titta å och där det luktade så gott. Påstoan där man lärde sig innebörden av ei saa peittää. När man börjar minnas kommer de små sakerna upp, de små pillren i lillis, lukten av Ias rullade cigaretter, stenarna som var likadana och bildade ett roligt mellanrum där man kunde sätta ner foten på väg ner till sjön. Det otäta fågelbadet, händerna på parkeringsplatsen som alltid var för stora och andra sånna där saker.

brinn för tusan

Jag kom fram till igår att jag inte är bäst på något, inte brinner för något och inte avslutar något. Sådana människor är menlösa och hopplösa och jag blir alldeles galen av att umgås med folk av den sorten. Nu har jag ju kommit fram till att jag är en av dom. Det ledde ögonaböj till ett ökat självförakt och panik. Nu har även den vetskapen sjunkit ner i träsket jag har inom mig. Det är som att jag har en grop av kvicksilver och lite annat gegg inuti, där alla andra har is. Så när jag får nu kunskap finns det liksom inget som håller det kvar uppe på ytan utan allt bara dränks i träsket. För alla andra tror jag att det är så att de har som en hård yta inuti, där all ny kunskap och alla nya upptäckter liksom ligger still. Sen är det lätt för dom att plocka fram allt när det behövs. För mig, när jag ska rota upp något till ytan är det alldeles kladdigt och klibbigt och geggigt och fullt med rester från annat. Inte toppen.
Allt är bara en enda sörja. Jag sörjer att det inte är helg. Jag helgar min fåtölj.

Röda farans ersättare

Röda faran har ju gått i pension och idag kom hennes ersättare. Jag kallar henne Röda ninjan, då hon är tyst som en ninja och röd. Hon och jag kommer mycket bra överens och hon skötte sig väldigt fint första provvarvet. Nu är nog påsen full så nu måste jag vänta till en annan gång med att städa. Oj vad synd...
Jag och Mammut var och hämtade fåtöljen idag också, värsta schyssta vinröda pimp-fåtöljen. Jag sitter i den just nu och man sitter riktigt bra i den, vare sig man vill sitta ordentligt eller liggsitta (som man vanligtvis gör i riktiga fåtöljer).
Kvällen blir behagligt lugn, Prinsessan och grodan väntar, men först en liten promenad.

status quo

jag är fortfarande alldeles tom. Fast ändå verkligen inte. Täckbyxorna jag har haft i tio år har jag börjat vara tvungen att knäppa upp. Det har aldrig hänt tidigare.
Vardagen bara går, jag går upp på rutin, gör det som förväntas av mig, kommer hem och sover. Äter och sover sedan igen.
Jag vill bara sova förbi hela vintern, vakna upp om ett år eller två och vara en utvilad människa. Som inte får allt lösare hud för att jag börjar bli gammal.