på återseende

Näe men det här med att blogga var ju jävligt opepp. Jag har paus. Återkommer när jag har något att säga.

greml

Jag hatar att inte ha några pengar att kunna röra mig med, jag hatar att allt bara går till nödvändigheter. Jävla soppa. Tänk att bara kunna gå ut på stan å shoppa allt vad man vill ha. Utan att ha sjukt dåligt samvete eller känna att man kommer leva på gamla skosnören i slutet av månaden bara för att man unnade sig en kiwi till nudlarna. Varierad och näringsrik mat=personlig konkurs.
Till på köpet är jag omgiven av människor som är snupna, ogina, pinniga, snikna och urkiga. Jag är så less på allt. Vintern, skolan, dammet, djuren, sängen, ikea som är fullständigt barocka, duschen som bara ändrar temperatur, vredet som läcker vatten ner bland pappersrullarna, bokhyllan som har för måna färger, benen, knäna, maten, disken, vinden, ljuden, den minimala hallen, magen, kroppen, håret och till och med naglarna som nu har gått av.

Ur led är tiden

Alice i underlandet

Hattiga klipp, dåliga karaktärskännedom, undermåliga miljöer, förlite runt omkring-handling, ytterst få anekdoter och detaljer. en tvingad och stressad handling där allt måste ske ögonaböj. Inte alls vad jag hade förväntat mig. Tim Burton kan ju göra filmer med massa små detaljer och lite mer komplexa handlingar. Det hade inte skadat om filmen var en timme längre, så att man hade fått en chans att lära känna alla karaktärer och så att inte allt skulle kännas så taget ur luften. Hela filmen kändes hämmad och våldsamt överklippt. Inte heller var det några spektakulära 3d-effekter att tala om.

in och ut

Varför är jag så arg jämt?
Hur mycket är man sina saker?
Varför vill folk så gärna påpeka vilka likheter man har med andra?
Är jag lyckligare ju mer jag äger?
Är jag mitt skal eller är mitt skal ett skydd?
Var går gränsen mellan det ena och det andra?
Om jag inte tänker för mycket, är jag lyckligare då, eller är det en lycka med en tidsbegränsning?
Varför kan jag inte vara som Hon?
Varför vill jag inte vara jag?
Hur mycket kan man ändra innan det blir förmycket?
Vad innebär det där med lagom?
Är lagom egentligen något man faktiskt vill uppnå?
Varför säger jag inte det jag menar?
Om jag befann mig i en annan tid och en annan plats, vad skulle jag tänka på då?
Vad är jag och vad är andras uppfattning om mig? Var flyter det samman?
Hur stor del av mig är inte jag?
Hur liten del av mig är bara jag?
Hur mycket i mig vet bara jag om?
Hur mycket i mig vet faktiskt inte någon annan i hela världen om?
Ska jag äta popcorn till middag?