Glad Halloween!

frisk

Nu har jag stigit upp ur bacillbadet och idag duschade jag av mig det sista, borstade ur sjuktovorna ur håret och klädde på mig min nya schyssta star wars-tröja. Sedan gick jag ut och gjorde ärenden. När jag kom hem bäddade jag sängen, tog ur soporna (alla snorpapper) och samlade ihop all disk. Jag ska diska imorrn tror jag.
Senare kommer jag bli med bil och då ska jag hälsa på L i hässelby.

Om någon vill donera vitt kopieringspapper utan hål mottages det tacksamt.

50 näsdukar senare

Igår blev jag räddad hemifrån bakteriehärdarna och nerbäddad i bästa mammans soffa. Idag efter den numera rutinmässiga dosen piller la jag mig i ett varmt bad. Mycket angenämt. Jag hade med mig god läsning i form av seriealbum och passade på att tvätta håret också.
Idag har jag svettats ut all äcklig feber, och snuvan har blivit mer hanterbar. Alltså, jag behöver inte snyta mig så vansinnigt ofta. Nu börjar jag bli brutalhungrig, allt jag har ätit de senaste dagarna är tunnbröd, kexchoklad och vatten. Jag kan meddela att det inte är en diet man blir fet av. Även om den kan verka onyttig.
Imorgon ska jag åka hem och ta hand om mitt hem. Jag ska inte åka till skolan. Det får vänta till på måndag. Man ska vara på den säkra sidan.

ingen kommer med hallonsaft

Alltså, jag kan ju inte hävda att det händer sådär asmycket nytt och roligt när man ligger hemma och dränker sin omgivning i snorpapper. Men, jag har iaf varit lite stimulerad. Först var jag tvungen att lösa världsproblemen med Emell, och sedan vidarebefodra dom till Pappa. Sen sov jag i fyra timmar. Efter det gjorde jag ingenting ett tag innan jag lyckades masa mig iväg till apoteket. Jag hämtade också ut den sista affischleveransen och handlade allt jag var sugen på. Det blev godis, choklad, mandariner, bananer (jag hatar banan), glass, tunnbröd, ost, äppeljuice, mjölk och näsdukar. Man ska vara försiktig med näsan. Bara använda mjuka näsdukar. Det har min mormor lärt mig. Jag vägrar dock använda tygnäsdukar. Det är såå motbjudande.
Jag ringde och bokade om tandläkaren imorse också. Nu får jag vänta ytterligare en månad...

Lite senare fick jag panik över att febern inte sjönk trots att jag hade tagit en ipren. Två timmar efter att jag hade tagit den sjönk den äntligen. Nu har jag ätit mackor och druckit choklad och kollat på film, alla tänkbara serier och kollat av alla commintys, bloggar och nyhetssidor. Nu kan jag bli frisk. Dessutom suger det att vara ensam när man är sjuk. Jag vill umgås, men jag orkar inte prata i telefon. Jag tycker det kan komma hit någon då och då och ha små uppträdanden för mig så att jag inte har fruktansvärt tråkigt.
Nu ligger jag ju bara och tycker synd om mig. När jag var liten och sjuk byggde mamma och jag ett pettsonhus, mormor spelade spel med mig och jag hade inte alls lika tråkigt.

läget

på ett mycket plågsamt vis dör jag sakteligen ifrån denna de levandes värld. Om ett par dagar är jag blott en hög skinn och ben. Min andedräkt kommer ha eldat upp mig med sin drakeldsvärme och mina leder kommer av den innifrån strömmande kylan skaka sönder. Mina muskler värker på det obehagligaste av alla vis och inget bot finns det att ta hemma i min kvart.
Min ryggrad har börjat leva ett eget liv och kommer snart bryta sig ur min kropp, samtidigt som min nacke säger upp all sin funktion.
Trots att jag är klädd både i sjal, yllemuddar och mössa knottrar sig min hårbotten.
Mina fötter bara somnar och mina fingrar vägrar lyda, snart kommer jag en kyrkogård pryda.
Farväl mitt hjärtas vänner, ty det är dödens hand jag på min axel känner.

fredagsfin

Ja.. nä. Idag försökte jag inte ens få biljetterna. Det fick tusan mig vara. Eftersom jag dessutom inte somnade förrän vid tre (inte alls enligt planerna) prioriterade jag faktiskt min morgonsömn. Sen är det tur att det finns vänner som har behov av att höra av sig, så att jag vaknar om dagarna :)
Ikväll tänkte jag att jag skulle vara hemma, ag har ju intalat mig att jag nog håller på att bli sjuk. Men idag är det mycket bättre. Bara lite hosta. Och så fick jag frågan om jag inte skulle hänga på till Harrys ikväll... Det verkar ju bra mycket roligare än att sitta hemma och skriva fånig tenta. Så nu ska jag vara galet ambitiös å skriva klart på typ en timme. Sen ska jag duscha, äta? och svischa in till stan. Sen bär det iväg ut i förorten till varm och kall och sen in till Harrys. Alkohol är ganska bra när man inte tror att man är helt hundra. För den driver liksom iväg alla onda bakterier. Det är därför människor som är sjuka är det så länge, de dricker för lite under tiden :)

sömn

Idag sov jag till halv två. Jag masade mig upp vid stund innan nio, vann inga Musebiljetter idag heller, gick la mig igen och drömde att jag befann mig utlandet. Först var vi i en vanlig villa där jag verkade jobba som au pair. Sedan var det jag och en kvinna till uppe i en stuga ganska högt uppe på ett berg. Nedanför berget låg en by. Plötsligt var det ett vulkanutbrott en bit ifrån oss och lavan forsade genom byn och alla sprang upp på vårt berg. Jag tog med mig Wilma och Emil (både var pyttesmå) upp högst upp på berget. Där fanns en klätterställning som Wilma klättrade i. Så stod vi och tittade på alla hus som blev begravda i lavan. Sen drog den sig tillbaka, lite som en våg av vatten. Då kunde man se förödelsen. Sedan skulle alla åka hem och det var bara jag kvar. JAg skulle fortsätta au paira, men då hade familjen byggt om sitt hus till en semesterort för turister och jag blev typ städare.

bubblor

När jag var liten oroade jag mig för massa saker. Bland annat så var jag väldigt nojjig inför att bli vuxen och behöva betala räkningar. Det var inte själva pengafrågan som gäckade mig, utan proceduren att betala.
Jag kommer inte ihåg när jag betalade min första räkning, men det har aldrig varit svårt. Nu är jag orolig över hur det ska gå när jag slutar plugga. Kommer jag finna något jobb? Kommer jag vilja jobba? Tänk om hyra och studielån börjar hagla över mig utan att jag kommer kunna betala? Nu är det inte längre betalningsgrejen som oroar mig, utan pengafrågan.

Jag var också rädd att mina föräldrar skulle dö på vägen hem från sina jobb. Framför allt de dagar då det var dans. Stressen var väldigt påtaglig då. Trots att det aldrig hände något så var jag varje vecka lika orolig. Jag minns känslan, hur tiden (barn har ju så jävla bra tidsuppfattning dessutom) rann iväg utan att någon kom hem, jag fick lite ont i magen, fick lite panik. Sedan kom oftast mamma hem och till slut, när vi hade hunnit med 514 till vällingby kände jag mig rätt lugn igen. Jag måste varit en mästare på att mörka vad jag kände, för det var vad jag minns ingen som tyckte att det var något konstigt.

Innan jag hade körkort var jag rädd att jag skulle köra ihjäl massa människor så fort jag satte mig bakom ratten. När jag väl hade lärt mig köra försvann rädslan som om jag aldrig hade upplevt den.

När jag ska åka någonstans som jag inte är van vid att åka till är jag jätteorolig för att något ska hända, jag hittar inte bussen/tåget/flyget, utan missar det. Det anslutande färdmedlet ska komma försent och trots att jag räknat med en marginal kommer jag missa min anslutning. Eller så kommer jag aldrig komma av, jag kommer sova förbi min station (händer sällan på flyg). Så fort jag är framme försvinner också den känslan. Tills jag ska hem igen. När jag upprepat resan ett antal gånger börjar den kännas säker.

Trots att statistiken säger att allt kommer gå bra, det gör det ju nästan alltid, så uppkommer alltid nya orosmoment. Det är skönt att vara ute och resa med någon annan, då är vi två. Då känns allt tryggt. Då gör det inget att vi missar flyget, vi är i alla fall tillsammans. En gång var jag och pappa i Italien och seglade. När vi skulle hem fick vi aldrig gå på flyget. Det var väldigt lite information dessutom och det mesta sas och stod på italienska. Jag var väl 16 kanske, men hade jag varit själv hade jag varit i upplösningstillstånd. Nu var det ifs min pappa som var med och eftersom han är värsta globetrottern så är jag övertygad om att han skulle fixa varenda situation som skulle kunna uppstå iom ett missat plan, ett inställt plan eller något annat sånt där. Det skulle säkert jag också kunna, men jag skulle inte lita på min egen förmåga förrän efteråt.

Min poäng är hur som haver att trots att man inte behöver oroa sig, gör man det. Ofta oroar man sig ju för saker som ska hända sen, och ofta så är man mogen för den saken när det väl inträffar. Det är två år kvar tills jag är klar lärare. Då kommer jag veta vad jag vill göra. Det vore toppen om hjärnan förstod det också.

nejj

Jag hatar uppbrott. Det är det värsta jag vet. Det får mig att tvivla på allt jag säger, jag vågar inte stå för något och vill egentligen bara ta tillbaka allt, fortsätta och låtsas som att det regnar. Av erfarenhet vet jag att det verkligen inte fungerar. Förr eller senare måste man ta itu med det man känner. Men att göra något som man med största säkerhet kommer vara jobbigt antingen för en själv eller för den man bryter upp med kräver en viljestyrka och självdisciplin som jag måste kämpa för att uppbåda. Just nu känner jag mig som den elakaste, drygaste och fittigaste personen i hela världen. Det kommer nog gå över, men det är lite beroende på den andra personens agerande. Åh, nu skulle det kännas bättre om jag hade en osynlighetsmantel. Jag längtar tillbaka till för typ 6 år sen lite drygt. Då kunde jag ringa till M och säga, hurru ska vi ta en promenad. Och eftersom han inte säger något så kunde jag bara prata och prata, om allt mellan himmel och jord. Nu är jag här, och jag är alldeles för mig själv.
Tänk att det ska vara så jävla svårt att vara singel. Jag som alltid trott att det är svårt att vara ihop. Även om det är rätt härligt. Allt har väl sina toppar och dalar antar jag. Synd bara att jag är så i ofas. När mina vänner är singlar och obundna så är jag i förhållande, och när jag blev singel är alla andra två. Det är en konstig känsla. Jag är bara jag. Inget mer.

valnöt?

Egentligen har jag hur mycket som helst att skriva. Men det ids jag nog inte.
Efter att jag hade varit på veckans höjdpunkt, fika med vackraste V, svängde jag förbi affären och handlade massa grönsaker, frukt, den livsnödvändiga creme fraichen och annat som man verkligen behöver. Så idag fick jag middag! Det innebär att jag faktiskt ätit middag tre dagar i rad! Det är ju faktiskt alldeles toppen :)
Imorrn ska jag gå upp tidigt, jag ska lyssna på bollnäs-Martin och vinna biljetter till Muse och sedan fara till skolan, sätta mig i refbiblan å skriva som fan. Jag har imorgon och torsdag på mig att skriva klart hela det där förbannade arbetet. Jag vill inte. Det vore fint med en självskrivande ordbehandlare. Jag skriver in ämnet, begreppen och vilka böcker faktan ska komma från, sen skriver programmet en bra uppsats samtidigt som jag lär mig allt som skrivs. Att ingen uppfunnit det?
Nu är mitt enda problem att ajg inte är trött. För att orka upp imorrn bör jag rimligtvis gå och sova ögonaböj. Men är man inte trött så är man inte :/

våta trasor

ibland är det skönt på ett förlösande sätt. Andra gånger så bara knyter det sig i halsen, man kan inte få luft och tårarna är förgiftade med frätande syra. En enda liten droppe svämmar över bägaren och så sitter jag här. Och tycker synd om hela världen. Det får mig att vilja passa på. Men så fort tanken tar vid upphör det. Plötsligt drabbas jag av en våldsam lust att gå ut. Barfota i den kalla natten, sökandes efter någon mening.

Helgen var fantastisk. Allt gick inte enligt planen, men det gör nog inte så mycket.
50 minuter kommer inte räcka till. Jag skulle kunna mala på i dagar. Om allt och ingenting. Om drömmen, skalbaggarna, kroppsuppfattningen, minnena, relationerna, impulserna, allt undertryckt och tvången, kraven och alla måsten. Men vem fan vill lyssna? Det är ju tragiskt att komma till insikten att för att någon ska vilja lyssna så ska den få betalt för det. Nåja. Jag är inte mer speciell än någon annan. Jag är bara mer uppmärksamhetssökande?

Godnatt världen. Lite sömn gör nog susen. Inte fan gör den något värre åtminstone.

:S

Nu känns allt mycket bättre. Inget har egentligen förändrats. Men jag tycker att det är helt ok nu. Ju piggare och fysiskt välmående jag är, desto bättre känner jag mig mentalt. Inte så väldigt revolutionerande kanske....
Nu ska jag koka mig en balja te, göra klart pärlplattan och se vad världen vill egentligen...

my bugs, my bugs!

Så fort jag tittar dit försvinner den. Finns inget spår av vad det kunnat vara. En annan gång kommer den tillbaka. Alltid i ögonvrån, kilandes. De är ganska stora, en decimeter eller så. Svarta, eller iaf mörka. Det hela går på en sekund kanske.

Hur mycket jag än gör så spelar det ingen roll. Det finns ingen mening med det. Jag har kommit på mig med ett destruktivt beteende (chockerande?) som jag inte visste att jag hade. Den är inte så toppen.

Ge mig en flaska med rom så ordnar sig allt.

i natten

Dia Psalma var bra, men det var oerhört tunt med folk. Efteråt blev Lina hämtad och jag skulle gå till slussens t-bana. Jag gick till globen istället. När jag väl hade börjat gå kunde jag inte sluta. det var skönt att få gå av sig, jag hade ju dessutom på mig riktigt med kläder. Linne, t-shirt, munkjacka, förvinterjacka, sjal, tumvantar, jeans, strumpor och kängor. Det kombinerat med god fart höll mig relativt varm. Hade jag inte blivit kissnödig sådär lagom tills när tåget kom hade jag fortsatt till enskede gård. Kanske hela vägen hem?
Väl hemma skulle jag vara ordentlig och diska, städa och göra rent badrummet. Jag får ju så fint besök (eller iaf besök som gör att man borde ha städat) imorrn. Å tidigt som attan kommer de. JAg kommer inte hinna städa då.
Jag undrar vad jag ska göra imorrnkväll. Undrar om någon ska ut? Kanske jag ska ut också isf. Det här med att sitta hemma kanske är det värdelösaste av allt värdelöst. Jag har mycket svårt att stå ut med mig själv just nu. Lina kom hit så att vi kunde äta ihop innan spelningen. Det var topp. Vi lagade grönsaksgratäng (potatis, zucchini, paprika, vitlök, soyagrädde) med varm tomat-champinjon-lök-chiliröra till. Vi satte i oss allt och drabbades av våldsam matkoma. Som mtur var så släppte den innan vi var tvungna att gå...

del 2

+
Dia Psamla med Lina ikväll
Kusindejt nästa vecka
Massive attack med syster på söndag
Födelsedagsplaneringen klar
Auo3 valet klart

-
Meningslös redovisning i skolan idag
Nackaxelsmärtor för att jag sovit som ett mongo
Inga pengar kvar att göra roliga (eller tråkiga) saker för
Vet inte vad jag ska klä ut mig till och har ingen inspiration

Idag var det som det skulle! Fler plus än minus!

pros and cons

+
köpt massive attackbiljetter- hoppas syster vill gå bara...
fått tillbaka nycklarna
fick världens gulligaste kort idag, som värmde
kom upp i tid imorse

-
inga affischer idag
illamående
ingen kvällsdistraktion
röksugen
tvivlande
förstår inte auo3-valet jag måste göra idag
ingen kusindejt

förhållanden

Blir man säkrare på sin kärlek med åren eller är folk bara mer desperata?
När man är ung kan man vara tillsammans massor med år innan man antingen gör slut eller förlovar sig, skaffar barn, gifter sig och allt det där. Så är iaf det normala. Men ju äldre man blir desto kortare verkar den där tiden innan förlovning, samboskap och arn bli. Varför? Är det så att bara för att man fyllt vaddetnukanvaraförgräns får någon uppenbarelse och plötsligt ser allt klarare. Då kan man helt enkelt se vem som är rätt för en eller inte? Då behöver man inte leva ihop så länge, bara så att man har kommit överens om vilken färg sovrumsväggarna ska ha och enats om vad ungarna ska heta?
Eller, är det (mer troligt) så att man känner hur tiden rinner iväg och att om man ska ha någon familj i det här livet så får man väl ta det som dyker upp? Om det är så så kommer jag inte ha några problem med att vara barnfri.
JAg tycker att det är ett lustigt fenomen... eller är det så kanske att kärleken helt enkelt blir så vansinnigt mycket starkare, att man är så bergsbombsuperdunderassäker på att det här är rätt att man aldrig tidigare upplevt samma känsla med någon annan partner?

nått kul ska man väl ha?

Idag var det kreativitet på agendan. Först lite lunch och mellis, sen ut i kylan. Vi enades om att det här troligen var fräänts säsongsavslutning.. Satan så kallt det har blivit.

Ett hus i vattenfasta färger


Monster


Hehe, rena tillfälligheten, men en väldigt bra sådan :)


Om man använder akvarellfärg blir det inte så himla bra när man kladdar på tapetklistret


Receptfjärilen satt kvar från förra gången


Giraff


Manet


Fräänt består bara av vackra kvinnor


Det står "Im the man in the box" väldigt passande


En tusing någon?

mera lördag!

Igår var det ju lördag. Och idag är det också lördag! Underbart med alla dessa lördagar. Idag har jag tagit mig i kragen mellan atapiattackerna och burit iväg alla kartonger till förrådet, hittat vinterjackorna, slängt grovsopor och sorterat tvätten så den bara är att kasta in när min tvättid börjar. Nu står dessutom världens störtsa deg på jäsning i mitt lilla kök. Jag tänkte inte på hur mycket degvätska jag hade i, sen insåg jag att det nog var typ en liter... Inte så genomtänkt, men då borde det bli åtminstone tre limpor i form och då kan ju Lina lätt få en. Hoppas bara att det inte blir torrt.. jag hade varken mjölk, fil eller lingonsylt hemma. Vatten, vegansmör och sirap fick utgöra vätskan..

JAg har funderat på det här med att vara sig själv och att sedan bli vuxen. Så tänkte jag på mina älskade syskonbarn och kom fram till att när man blir stor så får man höra om alla vuxnas tidigare äventyr -sånt de gjorde när man själv knappt ens var påtänkt- och det låter så himla konstigt. Så otypiskt för dem liksom. Jag undrar om det kommer bli på samma sätt när mina syskonbarn kommer växa upp, eller om de bara kommer rycka på axlarna och säga "Ja, det kan jag tänka mig, sånt gör ju Caroline fortfarande" Jag vill ju inte bli någon annan. Jag är ju verkligen inte så himla vuxen alla gånger. Eller, jag kan ju ta hand om mig och ta ansvar för mina egna handlingar och sånt, men jag målar ändå drakar i mitt kök, sover halva dagarna och har fler färg- och tuschpennor än blyerts- och kulspetspennor. Så, kommer jag vare sig jag vill eller inte formas in i vuxenformen om några år eller kommer jag fortsätta vara fantastisk? Jag tänker fan se till att det blir det sista alternativet. Fuck vuxenvärlden lixom. *

Häromkvällen sorterade jag mina klistermärken. Det blev 20 olika plastfickor i en pärm, sorterade efter kategorier som "människor" "monster" "djur" "rymden, himlen och sånt". Det kändes bra. Sorteringsarbete är fan fantastiskt. Rena självterapin. Det enda som är jobbigt är de där sakerna som inte passar någonstans. De måste man omedelbart slänga så man slipper tänka på dem. Eller så lägger man dem någonstans där man sällan (eller aldrig) tittar.


*ja, det finns vuxna som är toppen. Men jag har ingen längtan efter det livet.

sanning

Nämen söndag då. Det kan man ju också ha. eller så kan man strunt i det och låtsas som att det är lördag.

I ain't worried

åh, idag är en bra dag. Jag känner mig nöjd. Det är en trevlig känsla.
Jag kom hem för en sväng sedan, åt fem mackor av mitt goda sesambröd jag bakade häromdagen. Nu står makaronerna på kokning och jag stinker gammal askkopp, men det gör inget. För jag ska duscha och byta om. Sedan vankas födelsedagskalas ikväll och vinet ligger på kylning allaredan. Tjejen med koll var ju på bolaget redan igår. Förutseende som fan (?).
Ikväll kan bli en riktig ninjakväll. Ibland krävs bara rätt musik och lite självdistans. Vinet kommer inte drickas, jag är som jag är.

tankar

jag vill mest bara slåss, är det bra då att bli berusad?

galet bra låt, jag är lite långsam teardrop. Kom ihåg att vrida upp volym och bas så att du känner ljudet i kroppen, här är en till spiders and vinegaroons

varför blir jag inte ringd?

jag blev just raggad på av en liten 21årig tjej som ville att jag skulle ligga med hennes kille.

varför måste man äta när man inte vill?

när man inte riktigt känner att man är en del av verkligheten, är man det ändå då?

-det räcker med att man ser till att klara ettan, tvåan behöver man inte bry sig om, då kan man skolka hur mycket som helst men ändå klara sig. (tubsamtal)

övernattningsväska? dödsångest? fega ur? sms? tid? dricka? interaktion med okända? ju mindre pepp=desto fler rörelser upp till munnen=snabbare fylla, men inte mer önskad. Skit. Det här med olika val. Har det inte med bokstäverna att göra? Måste jag skämma ut mig för det? Eller, om jag inte gör det, kommer jag då att förlora?
Vad är det som är rätt och vad är det som är rätt för någon annan, inte jag?

din ruttna rot, din fulla kork

Igår fick jag en genomgång och förevisning av hur en paintball-markör (vapnet) fungerar. Min granne pysslade med sin när jag kom in på en kopp te.
Nu sitter jag och försöker peppa på korridorsfest. I mitt disträa tillstånd vet man dock aldrig vad som händer, och istället för att göra det jag skulle råkade jag ramla över några magnus och brasse klipp från varning för barn (showen?). Det var väldigt roligt. Nu är klockan fem och jag vet vad jag gärna skulle göra, men istället ska jag nog kanske göra nått att äta och sånt där. Sminka mig kanske också. Jag gick av vid fel station idag... det var ju lika väl att gå av där ändå, då kanske jag skulle få syn på någon önskad och så var det ju självplock på det bolaget. Lämpar sig bättre när man inte vet vad man vill ha :P
Imorrn är det födelsedagsfirande upp å ner i en flaggstång fem gånger och sedan utgång (?). Det som lever får se vad som händer sen. Jag är redningen själv.

Sen, en annan dag är det inflyttningsfest på P. Jag vet inte vad jag ska vara. Någon som har förslag på inte alltför knepiga utklädningar som börjar med P?

inkludering schminkludering

-men är du kär?
-jag vet inte
-eller du kanske bara är nyfiken och besatt?
-haha ja, kanske
-det är också en väldigt bra känsla.
-ja.
-jag var ju det, när ******
-ja just det. hur går det med det egentligen?
-äh, han är ju trög
-varför är dom det?
-jag vet inte. Det var som när du skulle lyckas få ner **** i sängen, man verkar ju verkligen behöva trycka upp dom mot väggen å säga "Ska vi knulla".
-haha verkligen.
-så jävla jobbigt.


Idag hörde jag (bara flyktigt relaterat till ovanstående samtal) en mycket rolig historia. Den var inte bara rolig utan även lite otippad och galen.
Idag lackade jag även på läraren och till slut sa jag att tom en eremit är inkluderad, i skogen. Jag hatar den här jävla inkluderingshysterin. Den är en jävla loop. Om en person är exkluderad ur en verksamhet så finns det ju alltid något annat den är inkluderad i. Sitter du i fängelse? exkluderad ur det vanliga samhället, men inkluderad i fängelsesfären. Går du i särskolan? exkluderad ur den vanliga skolan, men inkluderad i särskolan. Gothare? exkluderad ur stureplanssvängen, men inkluderad i gothvärlden. Alltid är man inkluderad nån jävla stans. Sluta tjata så förbannat!

as your skin starts to scratch

Ibland blir tystnaden väldigt tryckande. Livet håller andan, som om det väntar på det där som ska hända. Ibland blir man väldigt överraskad av mörkret, trots att man vet att det kommer.
Illamående, stress, otillräcklighet, osäkerhet, frossa, magvärk, trötthet. Apatin kommer inte fast den skulle vara välkommen. Kanske jag borde klippa av mig håret trots allt?
Vad är det rätta och vad är fel? Hur ska jag innan jag agerar veta reaktionen? Hur kommer det sig att jag än en gång beter mig som jag en gång gjorde, väntandes. Hoppandes på något annat. Äh, jag tar en genväg så känns allt bättre. Det är bäst att jag byter lakan. Kan man inte måla om så kan man iaf motverka damm i sängen.

Jag har en vän som ljuger. Han vet inte att jag vet det. En ny vän sa det till mig. Jag hoppas att han en dag ska berätta det för mig så att jag kan acceptera det. En del gör visst så. Några störs sig på det och slutar, andra tycker det är ok. Jag tycker att jag åtminstone ska betyda så mycket så att han kan säga det.

tandhälsan

Jag borstade just tänderna. Det är något jag gör i genomsnitt två ggr/dag. Ibland tandtrådar jag. Bara för det goda samvetets skull. För ett tag sedan upptäckte jag att jag hade en liten konstig grej på min ena visdomstand. Inget konstigt tänkte jag ch levde glatt vidare. Senaste halvåret har jag funderat på om jag inte borde få en kallelse om tandläkarbesök snart. Det har fortfarande inte kommit någon. Idag när jag då borstade mina gaddar upptäckte jag att det kändes lite konstigt när jag borstade den där visdomstanden. Vid en närmare undersökning såg jag att den antagit en olcksbådande mörk nyans. Dessutom är den där lilla konstiga grejen kvar. Jag tror helt enkelt att jag har en liten bakterievärld i min tand, blomstrande och parasiterande. Kort och gott, jag har nog hål. Hål är inte en bra plan.
Men, som den rasande produktiva människa jag är bokade jag genast ett besök hos den lokala tandläkaren. Jag fick en tid om en månad. Weee... Plötsligt kan jag inte sluta tänka på min tand och jag har säkert börjat få tandvärk. Helvetehelvetehelvete. Vet n vad det kostar att laga en tand? Enligt prislistan kommer det hela gå på
Undersökning av alla tänder av tandläkare: 620
Röntgen av enskild tand: 45, altenativt alla tänder: 680
Fyllning kindtand två ytor: 1075
(jag vet inte varför det blir två ytor bara för att det är en kindtand, men så är det tydligen)
Summan blir iaf 1740/2375 kronor. Sen får jag ju räkna bort 300 för det generösa tandvårdsbidraget, då blir det ju bara 1440/2075 kronor. Det kommer jag ju med glädje hosta upp. Eller?
Jag läste att jag som är 20-29 år kan ha ett abonnemang hos ftv 710–1 500 kr/år oavsett vilken tandvård ag behöver. Det kanske vore nått. Undrar om blekning ingår då också? Jag behöver bleka mina tänder för att jag tror att mitt liv blir roligare då?
Ah! Hur som haver verkar det ju inte bli någon julresa om jag ska lägga ut allt det här. Jag kanske bara ask vänta tills tanden ruttnar och trillar ut av sig själv?

look mummy, there's an aeroplane up in the sky

Jag kanske blir galen. Det är som att jag inte tål mig. Jag vill egentligen göra massa saker. Men jag ids inte eller har inte medlen. Jag satt och kollade på himym (ovanligt?) och kom på en sak. Jag är ju precis som Lily! Förutom att jag inte är ihop ed Marshall, inte är dvärg och inte rödhårig. Men, har också intentionen att bo utomlands sen, göra massa spexiga saker och vara awesome. Men jag gör ingenting. Precis som hon flyter jag bara med, låter dagarna rinna iväg utan att egentligen alls känna att jag gör det jag vill.
Jag har en tjej på facen som startade sitt eget café i en liten håla utanför göteborg nu i höstas. Ascoolt. Å Sofies Sara driver en butik.
Jag skulle behöva en assistent. En som tar ut alla papper jag behöver. Som bokar in mig på de möten jag behöver gå på och som känner alla svängningar i drömmarna jag har.
Just nu skulle jag helst av allt vilja riva och bygga om min lägenhet, sortera och sortera, klippa av mig håret, träffa nya människor (som är som jag, inte tvärtom) och lämna landet.
Men vad gr jag? Kanske orkar jag byta lakan.

Jag skulle vilja ha lite miljöombyte också. Det skulle vara trevligt. Någonstans där det inte är jobbigt att vara. Jag skulle vilja att folk slutar ställa tråkiga krav på mig. Jag skulle vilja bara ha kul hela dagarna. Jag försöker fylla min lediga tid med roligheter. Men nä, då straffas jag med att bli sjuk? Va fan är det? Ikväll spelade Cirqus Alfon på Södra teatern. Det hade varit super att gå på. Men jag sitter hemma och förbrukar hushållspapper.
Ledsen att det blir så klagigt.

innan natten

Lägesrapport: antingen har jag blivit väldigt dammallergisk eller så är det luriga lurar på g. Jag har nu använt upp alla näsdukar jag hade hemma och en halv rulle hushållspapper. Jag är stel i nacke och rygg, ont i huvud och hals och nyser fruktansvärt mycket. Mitt högra öga rinner och i hörnen har det samlats mojs. Jag funderar på hur det är med diskning när man inte är frisk. Blir disken full med baciller eller är det ok att diska? Inte för att jag tänkte göra det nu ändå...

Imorrn vankas ju Carl-Einar Häckner. Känns ju inte som att jag ska gå dit i min kondition. Men imorrn är jag nog frisk.

svinsjukt

Igår när jag vaknade var jag frisk. JAg var inte snuvig och hade inte ont någonstans. När jag kom till vfun hade en av lärarna ont i huvudet. Jag fick också ont i huvudet mitt på eftermiddagen. Senare fick jag även ont i halsen. Sen blev jag lite snuvigare än vanligt.
Imorse när jag vaknade hade jag sovit med munnen öppen hela natten. Hela min överkropp var fylld med snor (inte på utsidan) och jag hade äckelbeläggning på tänderna. JAg har ont i halsen och känner mig seg som tusan. Hur gick det här till?

Igår var det spelning på broder tuck. Det var lite konstigt. Men trevligt. Jag kände mig ashet när jag stod hemma framför spegeln. När jag kom dit ville jag inte ta av mig sjalen.
Jag träffade en jättegullig tjej som var supertrevlig. Vi gjorde sällskap hem och jag såg till att hon fick sällskap. Jag fick många roliga sms under kvällen och lyckades ninja mig in utan att riva hela farstun...till skillnad från vissa andra....