blåbär, smurfhits och en blöt kjol på kallhällsbadet

Idag kom T förbi med två kartonger Carolinesaker han hade hittat i källaren. Jag visste att den ena fanns, den var inte så intressant, innehåller gamla dockkläder som jag verkligen inte kan förmå mig att slänga. Den andra kartongen var ett kärt återseende. Den innehöll mina tavlor från Ekedalsvägen, det rosa fotoalbumet som jag alltid har haft, massa cd-skivor och lite annat. Hologramklistermärket hade slutat hologramma sig på fotoalbumet, det var bara min egen spegelbild som syntes i det. Inuti insåg jag att det verkligen inte innehöll så mycket och även om jag inte kunde säga vilka bilder som skulle komma på nästa uppslag var det så oehört familjärt och genomtittat. Det näst sista uppslaget är två vykort, ett med blåbär och det andra med några blå blommor. Jag vet att jag tittade på de där bilderna när jag var mindre och tyckte att det var lite märkligt att någon (som jag trodde att jag kände) fotade sådana motiv (nu vet jag att det är två vykort).

Bland skivorna hittade jag favoriter som Suede och Dia Psalma. Där fanns också favoriter frå väldigt länge sedan, Back Street Boys första skiva, Smurfhits, Petter och The World of Rave. Näe men vaddå, det är väl inte så att man under sina tidiga ungdomsår utforskar alla mäjliga områden för att sedan finna sig till rätta? Det värsta är ju att jag fortfarande kan komma ihåg hur låtarna på dessa gamla skivor går! Är det inte fantastiskt? Om någon vill kan jag citera hela get down av BSB på låtsasengelska....

Kartongens höjdpunkt var ändå fotona jag ramade in och hängde upp på väggen. Sofie skulle fota mig vid kallhällsbadet en gång. Jag var väldigt fin, enligt instruktion (har jag för mig iaf) hade jag min långa, svarta kjol, hm-korsetten och svart löshår på mig. Och gick rakt ut i vattnet. Det var så kallt. Jag minns att jag stod där och frös, kjolen var tung som fan och Sofie försökte få mig att posera till något fantastiskt som jag inte tror att jag lyckades frammana. Roligt var det iaf. Kallhällsbadet har många roliga minnen. Vågorna vi badade i på hålen på onsdagar, hopptornet och de ständiga glassarna. Undrar om badet finns kvar idag, eller om det har blivit bostäder av alltihop nu?

Idag gick det åt helvete med simningen. När jag simmat en sexton längder stängde de. Det var simskoledags. Inte så att de spar typ två längder till oss panchos som inte går i simskola, utan hela bassängen skulle tömmas på amatöratleter och i med små barn. Det var ju sådär. Hade jag haft samma disciplin som vid årsskiftet hade jag lovat mig själv att vara där i morgonbitti, jag har ju ändå sovmorgon. Men nu vet jag bättre. OM jag skulle vakna kl 6- sjukt pigg, då går jag å simmar. Inte annars. Jag behöver en sovmorgon. Det är en bristvara i mitt liv.