Röda farans ersättare

Röda faran har ju gått i pension och idag kom hennes ersättare. Jag kallar henne Röda ninjan, då hon är tyst som en ninja och röd. Hon och jag kommer mycket bra överens och hon skötte sig väldigt fint första provvarvet. Nu är nog påsen full så nu måste jag vänta till en annan gång med att städa. Oj vad synd...
Jag och Mammut var och hämtade fåtöljen idag också, värsta schyssta vinröda pimp-fåtöljen. Jag sitter i den just nu och man sitter riktigt bra i den, vare sig man vill sitta ordentligt eller liggsitta (som man vanligtvis gör i riktiga fåtöljer).
Kvällen blir behagligt lugn, Prinsessan och grodan väntar, men först en liten promenad.

just a car crash away

Igår började bra, eller om jag ska ta det från början så här i början så var nyårsafton en mycket lyckad kväll, god middag här hemma, rolig fest med massa nya människor! Jag provade på play piercing också. Det var jätteläskigt men inte så farligt. Säkert något jag kommer vilja utsätta mig för igen.
Sofie och jag var hemma här vid halv sju. Då somnade vi. Vid elva var vi uppe och skuttade igen. S skulle med tåget kl 1 och vid samma tid gick jag in till grannen med badpåsen redo. Efter badet gick vi över till mig och drack te. Senare gick han hem och jag lagade middag. När den var äten slog all satans helveteavfallsångest till med självdestruktiviteten i släptåg. Jag tvingade ut mig på promenad och pratade lite med E och L. Då släppte den för att komma åter när jag lagt på igen. I vanliga fall har jag ju alltid bakisångest, för saker jag kanske har gjort när jag festade kvällen innan. Jag kanske sa något dumt, stötte mig med någon, var för högljudd osv.. Men det här var bara jaghataralltochmittlivångest. Skit. Länge sen jag kände så.
Till slut gick jag iaf och la mig efter att V fått mig på andra tankar och efter en stund sov jag ju, såklart. Jag var väl eg trött som få.
Idag är en ny dag, som det så ofta är när man vaknar efter en natts sömn. Idag är det middag hos P och M. Sen vet man inte vad som händer.

underbart

Det är så obeskrivligt skönt med lov.
Igår var det middag hos mamma, och efter det gick jag ut med Mattias. Kvällen blev både lång och kort, vid 8 somnade jag iaf, för att vakna kl 3. Lagom mycket sömn. Då trodde jag att jag inte var bakis. När jag väl kom hem och fick av mig osköna bakiskläder och svepte in mig i morgonrocken, druckit lite vatten och ätit lite ost insåg jag att jag var mycket mer bakis än jag trott. Nu har jag duschat och funderar på vad kvällen ska bestå i. Känns ju lite dumt att ödsla bort den, men jag ids verkligen inte gå ut.
Hursom haver är det otroligt skönt att inte ha några måsten, jag kan vända uppåner på hela dygnet fram till den 13e januari. Dit är det två veckor. Mitt liv är fantastiskt.

vuxenbarnvuxenbarn?

-Du borde verkligen göra riktig mat.
-Men jag orkar inte, mackor är gott.
-Men du är ju konstig i magen, du behöver äta fibrer. Ska du inte laga riktig mat så gör en tallrik gröt.
-Jag vill inte ha gröt. Jag vill ha mackor.
-Du äter jämt mackor, det är inte nyttigt.
-Mackormackormack... titta vad mycket snö det är ute.
-Ät en macka då så kan du laga riktigt middag sen?
-Ehh..ja...så säger vi.. Riktig middag sen....(börjar pilla på snön utanför fönstret)
-Du har ju desutom köpt massa mat, det är ju bra om du inte behöver slänga den.
-Ja...men det håller sig nog ett par dagar till.

Gissa vilka som är inblandade i den konversationen.

Igår var det festligheter. Lagom lugnt och mycket trevligt. Mamman hämtade och sa
- jaså, ville L inte följa med trots att han skulle få skjuts hela vägen till dörren?
-va?
-Ja?
-I högdalen?
-ja
- vi ska inte till högdalen. Vi ska ju hem till dig?
-Va? Ska vi?
-Ja, jag sa ju att jag skulle sova hos dig i natt?
-Jaha....men så sa du ju att det var så jobbigt och att du ville sova hemma.
-Nämen det var ju imorrn jag ville sova hemma. Tror du att jag ber dig hämta mig för att köra mig hela vägen hem?
- ja...eller...jag tyckte det var lite konstigt, men du skulle ju vara på fest så långt hemifrån och eftersom vi ska upp så tidigt imorrn...
- Men jag ber dig väl inte köra mig hela vägen hem isf?

Min underbara mamma som inte alltid har koll på vad som händer...

lite långsammare

Jag störtade i säng vid sju imorse, glad i hågen men trött och med lite dödsångest. När jag sedan vaknade runt halv ett önskade jag att jag hade dött istället. Det hade varit mindre plågsamt. Men snäll själ fixade vatten i hur stora mängder som helst och sedan vågade jag på mig en dusch bland renarna och geleblommorna. Till slut masade jag mig hem och sov en sväng innan jag åt en halv baguette och packade ihop mig för först luciatåg och sedan kusinhäng. Lediga dagar är de bästa dagarna :)

alla som känner sig träffade räcker upp handen..

På DNs NoN går de igenom olika "jultyper", alltså olika personligheter som finns runt julen. Idag ar det dags för Hemmabagaren. Jag citerar:

Nu tar den traditionella julbagaren fram de gamla flottiga papperslapparna och vaxade receptböckerna. Moster Ellas skånska Louisefredskaka, Noras pepparkakor från Sidensjö, mammas Rich Coffee Cake från Amerika. Enorma mängder smör, socker muskot, ingefära, socker, nejlikor, korinter o lite, lite konjak. Och köpas hjorthornsalt. Och vispas mjukt. Allting ska stå och mogna någon dag eller två. Då vidtar letandet av formar. Det har alltid varit hjärtform på Ellas kakor, möjligen stjärnor, inte mera vågat än så. Kakan som dragit med konjak sprack. Fel form, ny ugn, svordomar, baka om...

Ja nämen.. byta ut namnen mot mormor som är legenden så är det alla jular jag har varit med om iaf. Och jag kommer bli likadan. det ser jag fram emot.

energi

Nu har jag kommit hem från hela dagens äventyr. På dagen hade jag fullt sjå med barnen på skolan i flempan. Det var mycket roligt och lite nervöst trots regn och sällskap. När jag kom hem hade jag kunnat somna men efter att ha tittat på nya avsnitten av serierna kastade jag mig iväg till F och T och gjorde leranimationer. Det var roligt, men svårt och tålamodskrävande. Jag har inte så mycket tålamod.
Efter skumbad fick jag pannkakor med mögelost och tomat. Gott :)
På kvällen bakade jag och F. Nu sitter jag här med nybakade lussebullar och har faktiskt haft energi nog att städa badrummet också.

Nästa vecka är det kusinträff och jullov.

helg

Igår började med sovmorgon och sedan event inne i stan. Syster bjöd med mig på Parlamentet-inspelningen och stundtals skrattade jag så jag hade ont i magen. Det var roligt. Efteråt gick vi på Vapiano och åt pasta så det stod härliga till. Retarderade äpplen innan och chokladdöd till efträtt. Livet är värt.
Idag ska jag plugga är tanken. Läsa gepardboken. Läsaläsaläsa.. nämen, sitter jag här än?
Imorrn är jag värmland på skansen. Om det inte spöregnar tycker jag att ni ska ta med alla era nära och kära och komma å prata med mig en sväng. Å bjuda på en sockerkringla eller två . För det behöver jag till mina små kariestroll jag när vid mina tänder :S

näe

Jag har verkligen inte så mycket att säga.
Jag har ont i mina leder.
Jag fikade med kusin idag, det var topp.
Jag överlevde vfun. Nu har jag klarat 60%
Jag har inte råd att köpa boken. Någon som vill köpa en kursbok till mig för ca 300?
Jag äter kakor till middag. Efträtten blir chokladmoussen igår.
Jag var på middag hos mammut igår. Syster å minimannen var med. Syster lagade god mat och mamma lagade godaste efträtten.
Jag hatar sociala spel
Jag älskar födelsedagskort som kommer en dag sent. Då är det som att man sprider ut födelsedagen lite
Jag ska nog lägga mig tidigt idag.

husmorsbestyr

Lyan är städad, andra plåtens kakor står i ugnen, handlingen är i stort sett klar, ljusen är bytta, sängen är bäddad, avloppen är tömda och alla naglar är nerklippta igen. Bara gogol i högtalarna som vittnar om att det bor en människa under 70 här. Och kängorna i hallen som jag inte kommit på var jag ska ställa än.

I två dagar har jag har mottagning här, i förrgår var först Lina här, vi pysslade julkort och hade jättemysigt. Efter henne kom ju Hilda, som jag skrev om. Hon sov kvar. Igår kom Kotten och hämtade kastruller och åt middag. Vi tittade på Dogma (bra klipp) och jag kunde svänga mig med Kevin Smith-fakta. När han hade gått hem donerade grannen en schysst hylla till mig och kom över med den och en kanna te.
Nu ska jag försöka få tag på min händige globetrotter till pappa så att han kan mecka upp hyllan innan det blir galej imorrn. Det kommer ifs se rätt kul med en tom hylla mitt på väggen, men då kommer ju folk ha något att prata om iaf :P

prassel

Igår var det ljuvliga fredag igen. Det innebar tidig uppgång, skola- ett riktigt givande pass faktiskt- och sedan hemgång. Jag handlade present till minimannen också. Hemma kunde jag inte slänga mig i soffan, den var full med tvätt. Jag somnade på sängen vid fem istället. Tre timmar senare vaknade jag och så småningom blev jag så pigg så att jag kunde både ta hand om tvätten, laga middag och slå in paket. Jag planerade att ha en myskväll med Indiana Jones och glass. Glass blev det, sen ringde det och så pratade jag i telefon istället. Indy får återkomma.
Idag har jag pysslat lite mer på julkorten och snart är det dags att packa ihop mig och ge mig ut det förbannade regnet. Fast det kanske inte regnar nu? Men det ser ut som att det skulle kunna göra det.
I eftermiddag och kväll, natt och imorrn blir det familjeliv för hela slanten. Jag hoppas på låg ångestnivå.

vetenskap

Jag köpte mig vax för att jag tänkte att det måste vara mycket bättre att vaxa ben och armar istf att raka dom. Men ack. Jag har nog aldrig haft så fel. Jag ska börja vaxa mina ben på salong. Det tror ajg blir mycket bättre, då behöver man inte heller ha självdisciplin att dra bort remsorna "med ett bestämt tag". Då kan man bara ligga där, eller sitta eller hur det nu går till...

Idag träffades kusinerna och diverse barn. det var trevligt. Morgonen tillbringades hos C m fam och när jag kom hem skulle jag diska. Det gjorde jag inte. Jag sköt upp det tlls jag kom hem andra gången. Inte mer än rätt.

Å min affär har bytt ut sig och blivit något annat. Det är jättekonstigt. De vill ge mig ett nytt kort och massa mer post säkert. Jag vet inte hur jag ställer mig till det.

50 näsdukar senare

Igår blev jag räddad hemifrån bakteriehärdarna och nerbäddad i bästa mammans soffa. Idag efter den numera rutinmässiga dosen piller la jag mig i ett varmt bad. Mycket angenämt. Jag hade med mig god läsning i form av seriealbum och passade på att tvätta håret också.
Idag har jag svettats ut all äcklig feber, och snuvan har blivit mer hanterbar. Alltså, jag behöver inte snyta mig så vansinnigt ofta. Nu börjar jag bli brutalhungrig, allt jag har ätit de senaste dagarna är tunnbröd, kexchoklad och vatten. Jag kan meddela att det inte är en diet man blir fet av. Även om den kan verka onyttig.
Imorgon ska jag åka hem och ta hand om mitt hem. Jag ska inte åka till skolan. Det får vänta till på måndag. Man ska vara på den säkra sidan.

ingen kommer med hallonsaft

Alltså, jag kan ju inte hävda att det händer sådär asmycket nytt och roligt när man ligger hemma och dränker sin omgivning i snorpapper. Men, jag har iaf varit lite stimulerad. Först var jag tvungen att lösa världsproblemen med Emell, och sedan vidarebefodra dom till Pappa. Sen sov jag i fyra timmar. Efter det gjorde jag ingenting ett tag innan jag lyckades masa mig iväg till apoteket. Jag hämtade också ut den sista affischleveransen och handlade allt jag var sugen på. Det blev godis, choklad, mandariner, bananer (jag hatar banan), glass, tunnbröd, ost, äppeljuice, mjölk och näsdukar. Man ska vara försiktig med näsan. Bara använda mjuka näsdukar. Det har min mormor lärt mig. Jag vägrar dock använda tygnäsdukar. Det är såå motbjudande.
Jag ringde och bokade om tandläkaren imorse också. Nu får jag vänta ytterligare en månad...

Lite senare fick jag panik över att febern inte sjönk trots att jag hade tagit en ipren. Två timmar efter att jag hade tagit den sjönk den äntligen. Nu har jag ätit mackor och druckit choklad och kollat på film, alla tänkbara serier och kollat av alla commintys, bloggar och nyhetssidor. Nu kan jag bli frisk. Dessutom suger det att vara ensam när man är sjuk. Jag vill umgås, men jag orkar inte prata i telefon. Jag tycker det kan komma hit någon då och då och ha små uppträdanden för mig så att jag inte har fruktansvärt tråkigt.
Nu ligger jag ju bara och tycker synd om mig. När jag var liten och sjuk byggde mamma och jag ett pettsonhus, mormor spelade spel med mig och jag hade inte alls lika tråkigt.

bubblor

När jag var liten oroade jag mig för massa saker. Bland annat så var jag väldigt nojjig inför att bli vuxen och behöva betala räkningar. Det var inte själva pengafrågan som gäckade mig, utan proceduren att betala.
Jag kommer inte ihåg när jag betalade min första räkning, men det har aldrig varit svårt. Nu är jag orolig över hur det ska gå när jag slutar plugga. Kommer jag finna något jobb? Kommer jag vilja jobba? Tänk om hyra och studielån börjar hagla över mig utan att jag kommer kunna betala? Nu är det inte längre betalningsgrejen som oroar mig, utan pengafrågan.

Jag var också rädd att mina föräldrar skulle dö på vägen hem från sina jobb. Framför allt de dagar då det var dans. Stressen var väldigt påtaglig då. Trots att det aldrig hände något så var jag varje vecka lika orolig. Jag minns känslan, hur tiden (barn har ju så jävla bra tidsuppfattning dessutom) rann iväg utan att någon kom hem, jag fick lite ont i magen, fick lite panik. Sedan kom oftast mamma hem och till slut, när vi hade hunnit med 514 till vällingby kände jag mig rätt lugn igen. Jag måste varit en mästare på att mörka vad jag kände, för det var vad jag minns ingen som tyckte att det var något konstigt.

Innan jag hade körkort var jag rädd att jag skulle köra ihjäl massa människor så fort jag satte mig bakom ratten. När jag väl hade lärt mig köra försvann rädslan som om jag aldrig hade upplevt den.

När jag ska åka någonstans som jag inte är van vid att åka till är jag jätteorolig för att något ska hända, jag hittar inte bussen/tåget/flyget, utan missar det. Det anslutande färdmedlet ska komma försent och trots att jag räknat med en marginal kommer jag missa min anslutning. Eller så kommer jag aldrig komma av, jag kommer sova förbi min station (händer sällan på flyg). Så fort jag är framme försvinner också den känslan. Tills jag ska hem igen. När jag upprepat resan ett antal gånger börjar den kännas säker.

Trots att statistiken säger att allt kommer gå bra, det gör det ju nästan alltid, så uppkommer alltid nya orosmoment. Det är skönt att vara ute och resa med någon annan, då är vi två. Då känns allt tryggt. Då gör det inget att vi missar flyget, vi är i alla fall tillsammans. En gång var jag och pappa i Italien och seglade. När vi skulle hem fick vi aldrig gå på flyget. Det var väldigt lite information dessutom och det mesta sas och stod på italienska. Jag var väl 16 kanske, men hade jag varit själv hade jag varit i upplösningstillstånd. Nu var det ifs min pappa som var med och eftersom han är värsta globetrottern så är jag övertygad om att han skulle fixa varenda situation som skulle kunna uppstå iom ett missat plan, ett inställt plan eller något annat sånt där. Det skulle säkert jag också kunna, men jag skulle inte lita på min egen förmåga förrän efteråt.

Min poäng är hur som haver att trots att man inte behöver oroa sig, gör man det. Ofta oroar man sig ju för saker som ska hända sen, och ofta så är man mogen för den saken när det väl inträffar. Det är två år kvar tills jag är klar lärare. Då kommer jag veta vad jag vill göra. Det vore toppen om hjärnan förstod det också.

mera lördag!

Igår var det ju lördag. Och idag är det också lördag! Underbart med alla dessa lördagar. Idag har jag tagit mig i kragen mellan atapiattackerna och burit iväg alla kartonger till förrådet, hittat vinterjackorna, slängt grovsopor och sorterat tvätten så den bara är att kasta in när min tvättid börjar. Nu står dessutom världens störtsa deg på jäsning i mitt lilla kök. Jag tänkte inte på hur mycket degvätska jag hade i, sen insåg jag att det nog var typ en liter... Inte så genomtänkt, men då borde det bli åtminstone tre limpor i form och då kan ju Lina lätt få en. Hoppas bara att det inte blir torrt.. jag hade varken mjölk, fil eller lingonsylt hemma. Vatten, vegansmör och sirap fick utgöra vätskan..

JAg har funderat på det här med att vara sig själv och att sedan bli vuxen. Så tänkte jag på mina älskade syskonbarn och kom fram till att när man blir stor så får man höra om alla vuxnas tidigare äventyr -sånt de gjorde när man själv knappt ens var påtänkt- och det låter så himla konstigt. Så otypiskt för dem liksom. Jag undrar om det kommer bli på samma sätt när mina syskonbarn kommer växa upp, eller om de bara kommer rycka på axlarna och säga "Ja, det kan jag tänka mig, sånt gör ju Caroline fortfarande" Jag vill ju inte bli någon annan. Jag är ju verkligen inte så himla vuxen alla gånger. Eller, jag kan ju ta hand om mig och ta ansvar för mina egna handlingar och sånt, men jag målar ändå drakar i mitt kök, sover halva dagarna och har fler färg- och tuschpennor än blyerts- och kulspetspennor. Så, kommer jag vare sig jag vill eller inte formas in i vuxenformen om några år eller kommer jag fortsätta vara fantastisk? Jag tänker fan se till att det blir det sista alternativet. Fuck vuxenvärlden lixom. *

Häromkvällen sorterade jag mina klistermärken. Det blev 20 olika plastfickor i en pärm, sorterade efter kategorier som "människor" "monster" "djur" "rymden, himlen och sånt". Det kändes bra. Sorteringsarbete är fan fantastiskt. Rena självterapin. Det enda som är jobbigt är de där sakerna som inte passar någonstans. De måste man omedelbart slänga så man slipper tänka på dem. Eller så lägger man dem någonstans där man sällan (eller aldrig) tittar.


*ja, det finns vuxna som är toppen. Men jag har ingen längtan efter det livet.

tyfonen

Idag stod det om en tyfon som har nått vietnam. det fick mig att komma ihåg den tyfonen som drabbade landet när jag var där med Sofie och Johan. Jag har inte läst om det alls, men jag vet ju att det std något om det i svenska medier. Nu sökte jag på det. Det var lite jobbigt faktiskt, att tänka mig in i att befinna sig här hemma och bara läsa om katastrofen (som vi ju trodde var galet vanlig). Det ar inte utan att jag tyckte lite synd om alla som var oroliga för mig (oss).

allt jag inte gör

Jag gör inte så mycket av det jag borde längre.
Jag borde ringt Kjelle och fått tillbaka mina kläder
Jag borde diska
Jag borde fixa den väsentliga delen till Wilmas födelsedag och göra hennes kort
Jag borde ragga upp ett strykjärn.
Jag borde borsta ut håret
Jag borde träna
Jag borde gå till mitt berg
Jag borde städa, dammsuga och plocka undan
Jag borde vattna den döende blomman

Men jag bara sitter här. Som om stolen är en del av mig. Jag rör mig mellan stolen och soffan, ligger under mitt soff-täcke och hoppas att energin ska trilla ner över mig. Det gör den inte.
Idag på vfun fick jag ångest. Den attackerade verkligen och jag bara satt där. På mattan och hoppades att jag skulle få gå hem snart. Till slut gick jag bara.

ångar

Nu är helgen nästan slut. Jag är nybadad och sitter hemma igen med en kopp te. Badet var verkliegn kanske det varmaste bad jag någonsin badat i, så jag är fortfarande varm! Annars har söndagsångesten mig i ett fast grepp och hur mycket jag än tänker positivt och jag vet ju att det är helt ok att vara på vfun så känns det jättejobbigt att behöva gå upp imorrn och masa mig dit :/ På tisdag ska vi iaf vara i haga och ha matsäck, jag hoppas att det kan få mig att vara lite mer peppad.
Helgen var toppen, bästa F var ju här i fredags och sov över. Igår var annorna och jag på Saltimbanco, sjukt bra! Det är ju bara akrobater, och de har så brutalt mycket muskler. En del saker de gjorde var helt overkliga. Efteråt gick vi hem till Anna och lagade en mycket god middag, potatisgratäng, quornfiléer med grönpepparsås och sallad. Till efträtt blev det wokad fruksallad med kokos och vaniljglass. Mycket lyckat. Det blev dock en tidig hemgång och imorse for jag upp till norrtälje. Väl hemma sen bjöd jag in mig på bad hos grannen. Det är något visst med att ligga i badet och läsa och höra hur någon går omkring i lägenheten utanför och pysslar, lyssnar på musik och trixar.

Jag tog mig iaf samman så mycket att jag gjorde matlåda till imorrn. Är dödligt trött på risrätter (har ätit ris typ hela veckan och har två rismatlådor i kylen)

Luggen och jag börjar bli kompisar iaf, det är ju toppen. Och kanske behöver jag inte duscha imorrn. Jag blev nog rätt ren i badet.

Sovgott världen. Vem vet, kanske är det juni snart igen?

2 veckor och Ponyo

Fredag är kanske den bästa dagen. Idag var jag i tid på morgonen. Jag hann göra allt jag hade tänkt, och sedan i lugnt tempo gå till tunnelbanan (den jag hoppades på att hinna med). Jag befann mig på vfun kl 8 och gick därifrån kvart i två.
Nu är det bara två vckor kvar, båda veckorna är fyra dagars och påå tisdag ska vi ha matsäck! Det äger :)

F och jag var på taco bar och åt middag innan vi gick ner till Rigoletto där Ponyo visas. Jag hade bokat biljetter, som skulle varit uthämtade senast 10 minuter innan vi var där. På monitorn stod det utsålt. Men, de hade kvar våra biljetter tack och lov. Annars hade vi varit dömda att se på typ G-force ist :(
Filmen var jättebra och mysig och inte det minsta tung och jobbig. Precis en sån film som jag ville ha idag. Vi hade bunkrat upp med prasselfritt godis, vilket tyvärr inte ungdomarna bakom oss hade, men det gjorde inte så mycket.
Imorrn blir det mysmorgon och sedan Saltimbanco med Annorna. Det blir asvärt.