jag och Tony

Inatt var jag tydligen gift med Tony Soprano, från Sopranos, tv-serien ni vet. Han var jagad av polisen och jag skulle hjälpa honom att fly. I mitt hus. I drömmar är det tydligen så att hus representerar jaget. I så fall är jag ett stort (mellan 3 och 10 våningar) trähus, som ser ut lite som en stor amerikansk lada. Jag har hur många små hemliga gångar och luriga utrymmen som helst. Jag har också ganska många möbler i mig (vet inte vad det ska betyda) och alla trappor saknar räcken.
Till slut hade vi genom hemliga gångar, som inte var så hemliga eftersom vi hade poliserna efter oss hela tiden, kommit från källaren till vinden. Där smet vi ut genom en taklucka och kom ut på en båt som låg vintertäckt däruppe. På taket. Tony åkte fast och jag hoppade alla våningar ner på en diskbänk som låg i gräset. Utan några brutna ben sprang jag sedan hem till min kompis. Vid det laget var jag efterlyst i hela stan. Min kompis var frisör och skulle lite snabbt blondera mig, men eftersom jag inte kunde sitta uppe i salongen fick hon springa ner i källaren. Där var jag också tvungen att ta av mig mina kläder som alla var märkta med mitt namn, även gummistövlarna, och byta till hennes omörkta kläder.
Sen stormade polisen in och jag fick gömma mig bakom några rosa plyschfåtöljer. Jag hittades tyvärr och skulle just (i källaren) bli dömd till en evighet i fängelse då jag kom på att det var en dröm. Sedan vaknade jag.

Men, saken var ju det här med husen. Jag är ofta i det där flexibla trähuset med varierande våningsplan och fullt med små hemliga utrymmen. Vad betyder det då?

sömn

Idag sov jag till halv två. Jag masade mig upp vid stund innan nio, vann inga Musebiljetter idag heller, gick la mig igen och drömde att jag befann mig utlandet. Först var vi i en vanlig villa där jag verkade jobba som au pair. Sedan var det jag och en kvinna till uppe i en stuga ganska högt uppe på ett berg. Nedanför berget låg en by. Plötsligt var det ett vulkanutbrott en bit ifrån oss och lavan forsade genom byn och alla sprang upp på vårt berg. Jag tog med mig Wilma och Emil (både var pyttesmå) upp högst upp på berget. Där fanns en klätterställning som Wilma klättrade i. Så stod vi och tittade på alla hus som blev begravda i lavan. Sen drog den sig tillbaka, lite som en våg av vatten. Då kunde man se förödelsen. Sedan skulle alla åka hem och det var bara jag kvar. JAg skulle fortsätta au paira, men då hade familjen byggt om sitt hus till en semesterort för turister och jag blev typ städare.

surrealism på ikea

Jag och Anna var på Ikea. Vi hade betalat och komit ut, men på fel ställe- så vi var tvungna att gå in igen, hitta tillbaka till entrén och sen gå den vägen. Vi hade ett tåg att passa och det gällde att skynda sig lite.
Vi sprang tillbaka, men det var sjukt mycket folk. Så hittade vi en stängd kassa där det satt en tjej som räknade pengar eller nått. Jag slängde upp min påse på rullbandet och hon kollade igenom kvittot.
- men vad är det här? Ni har ju fått rabatt för att du ser dåligt?
-Eh, nej? Det står alltid att man måste ha linser eller andra synhjälpmedel på sig när man kollar kvittona. För att man inte ska se fel.
-Det gör det inte alls.
-jo
-Och här passade ni på att knappa in den billigare kristyren istället för ågot som egentligen var dyrare, eller hur?
-Nej. VErkligen inte.
-A, det här får vakten ta (hon trycker på en knapp). Ni blir kvar här.
-Men vafan, kolla i påsen, allt som ligger däri finns med på kvittot. JAg har inte snott nått.
-Det tänker jag inte göra. Om du får böter är det ju en inkomst till företaget.
-Fint. (till anna) Då kan vi ju ringa och säga att vi missar tåget.

Anna och jag går och sätter oss på ett ställe och väntar på vakten. Två rödklädda (typ sl-vakter) kommer och börjar prata med kassörskan och tittar på kvittot. Jag sitter å försöker verkligen behärska mig, men blir alltmer irriterad när jag sitter där och inte ens blir tilltalad. Just när jag ska gå fram till dom avbryts allt, jag får något i ögat och när jag försöker blinka bort det öppnar jag ögonen och upptäcker att det bara var en dröm. Men jag är fortfarande förbannad på Ikea-kvinnan.

silverfiskarna tar kontakt

Inatt drömde jag att jag var i ett badrum. Det fanns massa (typ 4) silverfiskar där. Så tog jag en tidning och skulle ha ihjäl dom. Då såg jag silverfiskmodern i ena hörnet. Den var ca 5 cm lång och såg ut som en liten val med tre morrhår. När jag slog ihjäl den dog den inte utan började växa och blev blå och lite plastig. Sedan började den prata.
Vad betyder det?

en modell för Litauen?

Jag satt å läste lite på dn, och hittade skrämmande artiklar om händelser i vår omvärld. Den första artikeln handlade om en kvinna som har dömts till 40 piskrapp för att hon burit byxor. I den andra artikeln var den omskrivna kvinnan dömd till först 90, sedan 200 piskrapp och ett halvårs fängelse. Historien bakom var att hon åkt bil med en man hon hade en affär med. Sedan att hon blev våldtagen 14 gånger (av ett gäng som överföll dem på vägen) och mannen blev misshandlad det var tydligen inte det viktigaste. Hon var dessutom oanständigt klädd. Vad innebär det? Sedan när kan inte män våldta en anständigt klädd kvinna? Hon ska ju kunna gå naken för tusan bövlar. Aja.
Den tredje artikeln handlade om en dom mot två män i Saudiarabien som haft homosexuella förbindelser. De döms till 7000 piskrapp för sodomi. Seriöst?
Det är så att jag börjar fundera om vi går framåt eller bakåt. Jag menar, de berörda länderna har lagar och rättssystem so enligt mig är helt förkastliga, och där finns såklart mycket att tycka och bli upprörd av. Men så finns det ju ett visst land som nyligen kriminaliserat positiv upplysning av homosexualitet till personer under 18 år. Det innebär alltså att barn och tonåringar bara matas med negativ propaganda om hb(t)-personer (t inom parentes är för att jag inte hittat info om det gäller även transpersoner, men det skulle liksom inte förvåna mig). Det verkar ju knappast som att vi går emot ett mer tolerant och solidariskt samhälle. Ibland vill jag bara fara iväg i mitt flygande piratskepp och starta en ny värld, med nya värderingar, där folk vill ta hand om varandra, se det goda i andra och acceptera att alla är olika. Ja, det är en utopi, men jag gillar tanken.
Näe, nu blev jag less. Back to work.

lägenhetsvård

Igår efter cykelturen till BEA, som blev lite längre än vad som var tänkt, tog jag tag i min lägenhet. Jag hade köpt tätningslist till dörren och satte upp den. Jag måste köpa en till så det räcker till innerdörren också. Jag intalade mig att det blev lite tystare iaf. Fast det blev det säkert inte.

Imorgon kommer Anna och sover över, sedan far vi ut på böljan blå. Någon gång skulle jag vilja ge mig ut på en temasegling, typ sjörövare (såklart!). Då har man en sjörövarflagga och stiltypiska kläder, den enda alkoholen som får förekomma är rom och om det är stormigt väder kan man ge sig ut å plundra andra båtar. Å, det skulle vara toppen. Och minst en gång om dagen skulle man vara tvungen att klättra upp i masten med en stor kniv i munnen.

första sommardagen

Min telefon har verkligen gått sönder. Min reservtelefon. Jag kan nu inte längre skicka eller ta emot sms, ringa funkar ibland och samma sak med att bli ringd till. Varför händer detta mig? Jag har inte råd att köpa en ny telefon. Jag ska idag försöka få tid att skriva upp alla nummer iaf, så att jag inte tappar dem igen. Jag tror att jag har skaffat mig de flesta från förra telefonen, förutom ett. Men det har jag någonstans här...

Den senaste veckan har jag dammsugit två gånger. Helt galet. Igår gick jag å la mig i ett nydammsuget hem, med nya lakan och var ren och nyduschad. Det var värt. Jag låg en stund på spikmattan och höll på att somna. Men mitt problem är att jag inte kan somna utan att ha gjort min rutin. Jag måste vända mig om några gånger så att jag formar kudde, säng och täcke rätt innan sömnen kommer. Och att vända sig om på en spikmatta är inte en toppenidé. Dessutom hade jag egentligen tänkt undersöka det konstiga ljudet som kom från köket. Det skrämde mig, men jag orkade inte gå up. 1-0 till mig. Monstren kan gå å gömma sig.

Jag har börjat följa en ny serie, Dr Who heter den. Jag gillar den. Men i ett avsnitt befann huvudpersonerna i andra världskrigets london. Där var det ett barn som istf ett ansikte hade en gasmask. Om man rörde vid honom hände samma sak med en själv. Det ledde till att typ asmånga blev zombieliknande gasmaskmänniskor. Typiskt obehagligt. Inatt drömde jag om en sån. Han var visserligen inte zombieliknande, men han hade gasmask. Och paniken jag kände var sådär. Usch.

genomborrad av stickpinnar

Min plan för dagen var följande
Vakna, äta lite
Duscha
Gå och simma.
Äta på riktigt
Slacka lite
Åka in till skolan

Istället vaknade jag typ 6 gånger, av att jag hade sjukt ont i kroppen och låg på Betty. Ont i kroppen kan man då tycka är naturligt, men det var inte så. Jag drömde att jag var i tatueringstagen och för att kunna börja var jag tvungen att kunna prestera en perfekt kullerbytta, det gjorde inte så ont, men för att tatueringen skulle hamna rakt skulle de sätta tre rikthål. Först körde de in fyra nålar i mitten av min högerarm (alltså fel arm). Det gick rätt fort, så det var inte så farligt. Sen tog hon en sticka, alltså en sån som man stickar med, och tryckte in i min axel. Typ 4 cm in i kroppen. Det gjorde ont. Så gjorde hon samma sak på ryggen, mellan revbenen. Helt sjukt. Aldrig varit med om värre. Jag var helt chockad när jag vaknade. Det sabbade liksom morgonsömnen.

Hur som haver blev det ingen simning idag. Har fortfarande förmycket förkylning kvar i kroppen, känns dumt att simma då :(

Nu r det bara för mig att pallra in mig i duschen och sedan äta en lång mysfrukost med HIMYM. Tidningen läste jag i sängen :)

Å just det, min rubriksplan var ju bara sååå tråkig.

framtidsplan?

Jag skulle vilja flytta till NYC, bo i ett hus med portvakt som öppnar dörren och hälsar mig välkommen varje gång jag kommer hem. Jag skulle inte ha några fasta tider, bara flyta runt såsom jag är så rasande bra på att göra. Jag skulle sitta på stamkrogen med mina vänner, skriva min bok och bli bestseller writer. Jag skulle kunna ha picnic och titta på människor i Central Park, åka gul taxi, lära mig tunnelbanesystemet så att jag visste precis vart man skulle åka för att komma till olika ställen. Så skulle jag ha vänner som kom och kraschade hos mig då och då. Naturligtvis skulle jag också ha tillgång till taket som är alldeles fantastiskt som bara NYC-tak är.



Tänk vad läskigt.
Det är tur att jag har så många människor jag tycker om här i stockholm att jag inte behöver åka till New York. Men det där med välklädd portvakt saknar jag. Som tar emot bud och säger "god kväll. Idag har blablabla varit här och sökt dig, hon lämnade de här" åså får jag lite paket. :) Stockholm är så jävla grått och fyrkantigt och tråkigt. Alla är bara så där "äh, sköt dig själv." Fan här blir man till sig över att någon håller upp dörren vid tågen. Det skulle inte var helt fel om stockholmarna tog av sig hela hårda anonymitetskappan och blir lite vardagsallmänromantiska mot sin omgivning. Man ska inte känna sig glad över att inte blivit rånad eller mordhotad, man ska känna sig glad över att man helt apropå ingenting gick igenom ett rosbladsvattenfall på någon gata, eller att någon bara pratade med en utan att för den sakens skulle var galen eller ville ligga. Jag kan minnas de gånger jag har fått ärliga komplimanger på stan. Första gången hade jag min långa, svarta kjol på mig. Då var det en tjej som kom fram och frågade var jag hade köpt den. Egentligen var det ju en komplimang till min mamma som hade sytt den... Andra gången var det en tjej som kom fram och väldigt fort hasplade ur sig "snygg jacka".
Men, jag är ju inte bättre själv.

mardröm

Jag vaknade nyss, hade en helt fruktansvärd mardröm. Som drömmar brukar vara märker jag nu att den faktiskt är rätt ologisk, men det spelar ju inte såstor roll.
Jag var en liten pojke, typ 8 år. Jag var hemma i huset på gymnastikvägen och det hade varit stor fest där (ibland var jag vuxen) och så hade alla gått och lagt sig när jag skulle ut i mitt tält. Jag skulle nämligen tälta på tomten, ungefär där lekstugan står. Jag r ju lite mörkrädd som sig bör, men jag hittar värsta stora ficklampan som typ lyser upp hela världen, och med den går jag ut. (Jag hittar mina kastade gympaskor också. Det blev ett kärt möte) På vägen över gräsmattan ser jag en hel hög med cellofanförpackade rosor. Jag visste då direkt att det är hon/han (den skiftade, var ibland det ena och ibland det andra) som var där någonstans och varje bukett med blommor stod för en person han/hon skulle ha ihjäl. Jag börjar iaf göra iordning min sovplats i tältet, och känner mig lite trygg för jag har ju bautaficklampan och en liten fickkniv så att jag kan försvara mig om det skulle vara nått. Men till föga nytta. Hanhon ser mig såklart, i samma ögonblick som jag får syn på honom/henne i vardagsrumsfönstret varvid hanhon går ut genom altandörren med en stor brödkniv i högsta hugg. Då fiskade jag upp min lilla fickkniv och det hela slutar med att vi håller våra knivar mot varnadras magar och jag känner hur min mage går sönder.
Tack och lov vaknade jag upp efter det och som tur var behövde jag inte somna om utan jag kunde gå upp.