sista sittningen!

Ja ni. Nu är den klar. Om jag inte tycker att bergen är för ljust skuggade, men det kommer jag nog inte tycka.

Det är Mia som sitter i bakgrunden och ser barsk ut...

Hmm, ser nu att bilderna är lite för långt bort för att man ska se ordentligt.. Så går det när man ber en okänd att fota.

köttben åt folket

Ja kära ni, så här såg det ut i morse. Svårt att få med när man fotar andra-armen-vinkeln, men jag tror iaf att lite av det syns.

Husen



Lite mer hus, å fler bambu



Molnavslut på ryggen



Uppifrån

dagen efter

Jag satt till halv elva igår ungefär. Sedan enades Mia och jag om att jag inte orkade mer. Då hade vi gjort allt, utom all skuggning, men hon blev klar med ifyllnaden av bladen iaf, det var bra. Idag känns det lite som att jag har bränt mig. Det brinner på armen och är inte alls angenämt.
Nästa gång blir sista! Konstigt. Sen är det dags för nästa. Draken har blivit en blomranka och mina pengar ickeär.
Senare ikväll när F har åkt hem kommer det upp bilder, jag är inte så hopplös så jag tog med mig sladd och kamera till jobbet...

liniment och nya nålar

Jag har ju klagat över min rygg ett tag, den blev inte ett dugg bättre av tältsovning i midsomras. Igår tänkte jag att jag skulle göra något bra åt det och använde linimentet jag fått låna av pappa. Det är som ett stick och man ska dra över huden två gånger för att få effekt, men tidigare när jag har gjort det har jag inte fått så mycket effekt. Igår drog jag fyra gånger. Det gick bra i ett par timmar, sedan var jag tvungen att tvätta bort en massa och lägga en kall, fuktig handduk på. Helt vansinnigt! Huden var galet varm och illröd. Det blev iaf lite bättre tror jag. Idag fick det räcka med tigerbalsam.

Idag kl 18 är det dags för utsmyckning igen. Jag har sovit och min plan för dagen är att äta två luncher, en vid 11 och en vid tre. Då kommer jag nog vara full av energi till sittningen. Jobbigt bara att komma hem så sent :(

en liten fisk balanserade....

Det här inlägget är väldigt kluvet. Jag är lite kluven nu. Jag är två fysiska och ett mentalt jag idag. Jag börjar med det mentala.

Idag när jag satt på tåget hem kom en känsla av underbarhet över mig. Jag kände mig så fantastisk. Det var en ganska upprymmande känsla måste jag säga. Å den verkligen bara hoppade på mig. Så, nu arbetar jag lite hårdare än vanligt med att hålla kvar vid känslan och låta allt det andra, tråkiga, gråa och astrista runt omkring vara utanför.

Min arm är dundersvullen. Jag trodde inte att den var så svullen först, men den är det. Galet. Det ser ut som att jag har min ofödda tvilling i armen. Och sårskorporna är gigantiska. Ska jag vara ärlig tycker jag faktiskt rätt synd om mig själv. Dessutom rinner det ut sårvätska, inte som floder, men nog för att jag ska tycka att det är ganska äckligt. Att dra på sig en tröja på det här nu känns som ren idioti, så jag får stanna inne ist. Å hoppas på att det kommer något trevligt sällskap?

Jag har fått husdjur. Inte av den bra sorten (fast vad det skulle vara har jag ingen aning om) utan av den dåliga sorten. Jag har, sedan jag storstädade häromdagen, hittat 4 silverfiskar. Jag tror de kommer från grannen. Jag kan inte föreställa mig att de skulle kunna komma från mig. Jag är faktiskt inte så skitig av mig. Så jag stampar skadedjur då och då. Jag är glad över att de dör lättare, är mindre och mindre onsdkefulla än spindlar. Hade det varit spindlar hade det varit kört. Då hade jag fått flytta.

Idag har jag haft ett mål; att diska. Jag har gjort det. All disk sen i fredags är nu diskad och plötsligt blev det massa plats i mitt lilla kök. Nu måste jag hitta tryffelformar.

resultat

Ja gott folk. Så här ser det ut...

Tyvärr hann jag smörja in den igen efter duschen innan jag kom på att jag skulle fota, därav glänsandet.

avtrubbad

Om man inte äter ordentligt, sover för lite och befinner sig i mental obalans så märks det när man ska tatuera sig. Kroppen orkar inte då. Från första touchen med nålen till inplastningen 4 timmar senare är det konstant jävla outhärdlig smärta. Idag var inte kul. Förra gången gjorde det ont, men då orkade jag hantera smärtan. Jag kunde se det komiska med att självmant åkalla sig obehaget, jag pratade och var social och tyckte att det var såå värt det. Idag frågade Mia (min tatuerare) om jag var lite ynklig när jag kom innanför dörren. Illa. Då kände jag mig fräsch. En halvtimme senare ville jag dö. Efter ytterligare en halvtimme funderade jag på om maskinen hade bytts ut mot sånna där saker man brännmärker kreatur med. Till sist, när nästan all skuggning var klar också blev jag avtrubbad. Antingen orkade inte min kropp med mer smärta eller så orkade min hjärna inte registrera den för jag bara satt. Sakta lutade jag mig längre och längre ifrån Mia, så hon fick dra tillbaka mig, men annars orkade jag ingenting. Känseln kom tillbaka när hon torkade och smorde in.
Väl hemma gjorde jag mig lite varm mat och drack upp äppeljuicen, åt i soffan och var nära att somna. Imorse tvättade jag, så nu har jag inga lakan i sängen, funderar på att sova soffan ist under gröna täcket så behöver jag inte bädda om....

Imorrn lägger jag nog upp en bild, men nu är det salvakletig plast på alltihop, så nu får ni inget se.

the show must go on...

Att gå upp halv sex på morgonen är inte ok. Det är ännu mindre ok när någon ligger kvar i ens säng och får sova i två och en halv timme till. Lina kom igår och stannade kvar. Nu har hon reservnyckel och en egen hylla i kylen. Fast det har hon inte. Hon bara tror det :>
Hur som haver sitter jag nu i skolan och har varit duktig. Och igår var jag ännu duktigare och gjorde mig en matlåda till idag. Jag kom också på, efter att jag hade gjort varma mackor till mig och Lina att min föda den när helgen har baserats på ost. Ost kan vara det bästa som finns.

Idag är planen skola till hur länge som helst. Sedan ville Mia att jag ska komma till henne och hälsa på. Men hennes jätteläskiga pojkvän kommer ju att vara där, så jag vet inte om jag törs gå dit.
Imorrn kommer jag äntligen få rena kläder, jag förstår inte varför jag måste tvätta hela tiden? Kan det ha något att göra med att jag sätter mig i bajs när jag är ute å reser i landet?
Efter tvätten är det iaf dags för Aspudden igen, kom gärna och hälsa på mig mellan 13 och 16. De öppnar för allmänheten först kl 15, men man kan nog komma innan också. Är man bilburen tackar jag gärna ja till skjuts hem.

lycka

Ännu en sak att bocka av på listan av saker som jag nu har gjort; haft fönsterbalkong. Anna å jag klädde av fönsterbrädan och öppnade fönstret. Sen la vi en filt i öppningen och satt där med varsitt glas vin. I kvällssolen. Asnice :) Under tiden stod potatisgratängen i ugnen. Den gjorde jag eg till Lina, men vi åt upp 2/3 av den. Veganost kan man inte använda som vanlig ost. Den smälter inte. Den beter sig som de översta lasagneplattorna om man inte dränker dem i sås. Den blir liksom hård och knaprig. Konstigt.
Folk tittade på oss när vi satt i fönstret. Å lyssnade på bra musik. Å drack vin. Mys. Nu är det nog för kallt för att kunna sitta så, men det var asvärt. Kom å sitt med mig i mitt fönster :>

Jag var och simmade idag. Första gången sedan efter påsk typ. Det kändes väldigt bra, men ganska jobbigt. Eller, inte fysiskt ansträngande, men det gav inte den där kicken som jag kunde känna förut. Men det var väl ok. Eg borde jag simma imorrn också, men då är det helg med helgöppettider och massa barn. Och jag ska ju vakta syster.
From tisdag måste jag ju hålla mig borta från bassängen i två veckor igen.

välanvänd tid

Ibland slås jag av min egen olikhet med andra människor. Jag satt just och läste en av mina gymnasieklasskompisars blogg, om hur hon renoverar ett hus. Jag kan inte för hela mitt liv vara avundsjuk på henne. Hon verkar väldigt angelägen och kunnig och kapabel att förvandla koja till slott, men varför? Varför vilja äga? Hur kan man behålla fokus och ork? Hur har man råd? Och intresse. Jag slås också av hur olik jag är en del människor i min närhet. Eller sånna som jag skulle kunna vara nära, men har valt att inte vara. Människor som jag efter att ha umgåtts med dem ett par timmar bara inte vill se dem eller ha med dem att göra på väldigt länge.

I helgen har jag iaf varit omgiven av människor jag tycker om, det har varit helt fantastiskt. Jag har hunnit med parkhäng, glassätning, danskväll, förortsmöte, familjeaktiviteter och lite shopping. I onsdags köpte jag biljett till valborgspelningen på Södra Teatern, Balkan Beat Box spelar och det lär bli minst lika röjigt som på dansgolvet igår. Å igår fick jag också de första komplimangerna av utomstående för mina körsbärsgrenar. Det var roligt.

Imorrn är det ledigt, men jag borde verkligen plugga. Jag vet inte hur jag ska känna mig motiverad egentligen.. Och jag borde gå upp till mitt (gamla) jobb och fråga när jag blev uppsagd... Och då borde jag ju också rimligtvis söka nytt jobb, men det är ju inte världens mest upplyftande aktivitet :(

gul som äppelmos, ost och hud

När man inte har så mycket pengar får man göra det bästa av sitt liv ändå. Min frukost idag bestod av typ 10 hårda mackor och vatten. Men mattorftigheten vägdes upp av duntäcke i soffan och Lost. Och lite mer serier. Jag menar, jag soffade typ i fyra timmar idag. Sedan orkade jag mig upp för en dusch. Nu har jag tom ätit middag. Det är intressant att försöka göra sig en rätt näringsrik maträtt när man inte har något hemma, men jag fick ihop en gryta med gröna linser, tärnad potatis, lite purjolök och sharlottenlök, tomatpuré, kidneybönor och persilja. I min egen lathet blandade jag sedan i nudlar. Allt tog sig en gråbrun ton. Väldigt aptitligt. Frågan är vad det blir imorrn. Makaroner med quinoa kanske? I min kyl finns nu två potatisar, tomatpuré, 4 ostar och äppelmos.

Idag har huden runt tatueringen blivit gul. Ilsket asgul. Det är inte skönt. Och det kliar och är fortfarande väldigt ömt. Den verkar inte ha tagit någon skada av alkolholintaget igår. Fascinerande vad man lägger sina sista slantar på :)
Till er som vill ha fler bilder: det kommer inte fler. Ni får träffa mig ist så visar jag.

resultatet

Så här ser den ut, svårt att fota hela, men här ser man iaf halva...

Ja, det gjorde vansinnigt ont, jag var typ helt förstörd resten av kvällen, skakig, darrig och helt slut. Men det värsta var torkningn efteråt, enda gången då armen inte kunde vara stilla. Plågsamt nöje det här, men ack så fint det blir.

heroinist? Javisst!

Jag har gjort en väldigt god gärning idag. Jag har lämnat blod. Det är inte något nytt för mig, men jag tycker att det är lika obehagligt varje gång. Jag hatar det. Och idag råkade jag dessutom ut för en ganska otrevlig syrra. Men, det gick bra, trots att hon råkade scratcha lite med nålen på venväggen. Det orsakade ett ganska fult, blårött märke. I mitt armveck. Dessutom har jagju ett märke efter nålen. Så på det hela taget ser jag ut som en heroinist. Å imorrn ska jag slänga fram armen för tatueraren. Hon lär ju undra.

Idag ringde en om min spis. Den är på g.

- 2 dagar

fighten om min spis är återigen igång. Jensen (företaget som vi ska ringa till om vi har något fel i bostaden) hade inte hört talas om min spis. De var dessutom rätt otrevliga. Så nu har jag skickat ett rätt argt mail till styrelsen där jag undrar vadsom egentligen pågår. Jag börjar bli riktigt jävla less på det här.
Jag och två till var också och klagade på resultaten på våra tentor idag. Det gick inte heller som vi hade tänkt. Men läraren lämnade iaf våra tentor till en annan människa för en andra bedömning. Det var väldigt många i klassen som var väldigt missnöjda och tyckte att de blivit orättvist behandlade.
På seminariet idag hade vi en rast. På en kvart. På tre timmars redovisningar. Pedagogiken flödar på lärarhögskolan. Väldigt seriös och vettig utbildning jag går. Jag tror att jag ska börja designa mjölkpaket med doktorsutbildningar på baksidan. Det är ungefär lika seriöst.

Jag har använt min nya skrivare idag. Och kopierat. Det gick väldigt bra. Imorrn ska Lina och jag ut på stan och härja. Jag måste lämna blod också. Innan jag börjar tatuera mig. Skräcken och nervositeten är ett faktum. Jag kommer antagligen dö.
Om någon har tråkigt på torsdag mellan 12 och 16 finns jag på Flashfighters i Aspudden.

vi har planer

Min tatuerare frågade mig vilken dag som passade bäst, torsdagen eller fredagen. Jag visade henne min kalender som var tom och hon sa att hon blev avundsjuk. Dock har min kalender en tendens att fylla upp sig, jag gör bara inte upp planer så långt fram.

Jag pratade med Pappa igår. Han ska fixa en bärbar dator till mig. Det tycker jag är roligt. Den stationära jag har nu envisas med att stänga av sig mest för jämnan, jag tycker det inte bara är bra. Men jag gillar den. Men å andra sidan kommer jag få väldigt mycket mer plats när den inte behöver stå någon speciell stans.

Mitt paket från CC har inte kommit än. Undrar varför. Jag är lite nojig över att någon ska sno det från mig eftersom det inte går ner i brevlådan. Fast så neslig kanske ingen är?

Jag fick min bananphishfoodshake idag. Den var galet god. Recept; en halv banan, ett par skvättar mjölk, några skedar Ben n Jerrys Phish Food. Mixa. Drick med sugrör.

Imorrn har jag seminarium i 4 timmar. 8-12. Hur fan tänker dom när de vill att vi ska va i skolan 8? Det är inte ok. Måste åka med kvart lver 7 tåget. Ovärt.

Nu ska jag iväg. Ikväll blir det familj.

nya tag i lyan

Nu jävlar i min låda. Nu händer det grejer. 5 väldigt bra saker har hänt;

1. Jag ska få min spis lagad/utbytt. (de ska bara komma på att det inte finns några reservdelar så kommer de inse att jag bör få en ny)

2. Pappa var här häromkvällen och satte upp min taklampa! Varde ljus

3. Jag har klagat på min granne för styrelsen, Vvn sa att det var fler än jag som klagat på honom så han kanske blir vräkt. Den enas död, den andres bröd.

4. Pappa var här häromkvällen och vi hittade en byrå som jag fick av honom på Ikea. Tack Pappa. Nu känns allt lite roligare. Kläderna får plats lite bättre. Och då kan Anna få den lilla byrån.

5. Tiden för första sittningen är bokad. 17/4 kan ni skriva upp i era kalendrar. För då tusan mig smäller det.

besviken :(

Idag var jag hos tatuerarn. Det gick ifs bra, men vi blir tvugna att ses en gång till innan hon kan börja rita. Tyvärr hade hon ingen tid förrän 11e mars!! Dit är det långt. Dessutom befarade hon att det nog inte blir klart förrän till sommaren. Sommaren är eoner bort och jag kommer ju inte kunna simma på hela terminen. Väl då att jag får gymma å gruppjympa på mitt kort. Men ändå. Jag kanske hatar att vänta. Jag hade hoppats på att hon skulle säga, "ok, då vet jag vad du vill ha, jag ritar upp ett förslag så kan du komma in och titta på det om en vecka och så sätter vi upp en tid för första sittningen idag. Det hade varit så nice. Men nej.

Jag försöker egentligen alltid avstå från att kommentera okända människors förehavanden. Man vet ju inte varför en person gör som den gör, vad som ligger bakom eller hur det blev som det blev. Men, jag lyckas väldigt sällan. Jag älskar att kommentera andra okända människor. Idag i min tidning läste jag en krönika om en kvinna som det (enligt krönikören) var otroligt synd om . Hon hade mått såååå dåligt, men hållit upp en sååå bra fasad så ingen hade märkt nånting. Så hade hon slutat betala räkningarna och nu har hon inte råd med både tandkräm och toapapper för att kronofogden käkar upp halva hennes lön. Men skyll sig själv! säger jag. Man ska inte hålla på att hålla folk borta från sitt inre. Man ska dela med sig om sig själv och om man mår dåligt är det väl ännu viktigare att man pratar med någon. Jag blir förbannad på sånt här. Obefogat medlidande. I min värld är allt svart eller vitt. På eller av. Toppen eller värdelöst.

Just nu är jag toppen men mitt tentaplugg värdelöst.