som en gammal film

är allt i världen svartvitt. Enligt mig kan man hårddra allt till att det är svart eller vitt. Detta är något jag står för och som jag i stort sett bygger alla mina beslut på. Man kan inte fatta ett beslut i en gråskala. Då är det inte ett beslut. Då är det en gest från en feg människa. Ju mer komplex en situation är desto mer nödvändigt är det att bryta ner den i m indre delar som man sedan kan svart och vit definiera. Att hålla på med något annat är att göra saker och ting komplicerade helt i onödan. Vem vill det? Som om jag inte har nog med saker att tänka på ändå? Enda undantaget är om man väljer att inte ta ställning alls. En del saker är jag helt likgiltig inför. Jag behöver inte döma det till varken det ena eller det andra. För jag tycker inte något om det. Så är det med den saken.