mera lördag!

Igår var det ju lördag. Och idag är det också lördag! Underbart med alla dessa lördagar. Idag har jag tagit mig i kragen mellan atapiattackerna och burit iväg alla kartonger till förrådet, hittat vinterjackorna, slängt grovsopor och sorterat tvätten så den bara är att kasta in när min tvättid börjar. Nu står dessutom världens störtsa deg på jäsning i mitt lilla kök. Jag tänkte inte på hur mycket degvätska jag hade i, sen insåg jag att det nog var typ en liter... Inte så genomtänkt, men då borde det bli åtminstone tre limpor i form och då kan ju Lina lätt få en. Hoppas bara att det inte blir torrt.. jag hade varken mjölk, fil eller lingonsylt hemma. Vatten, vegansmör och sirap fick utgöra vätskan..

JAg har funderat på det här med att vara sig själv och att sedan bli vuxen. Så tänkte jag på mina älskade syskonbarn och kom fram till att när man blir stor så får man höra om alla vuxnas tidigare äventyr -sånt de gjorde när man själv knappt ens var påtänkt- och det låter så himla konstigt. Så otypiskt för dem liksom. Jag undrar om det kommer bli på samma sätt när mina syskonbarn kommer växa upp, eller om de bara kommer rycka på axlarna och säga "Ja, det kan jag tänka mig, sånt gör ju Caroline fortfarande" Jag vill ju inte bli någon annan. Jag är ju verkligen inte så himla vuxen alla gånger. Eller, jag kan ju ta hand om mig och ta ansvar för mina egna handlingar och sånt, men jag målar ändå drakar i mitt kök, sover halva dagarna och har fler färg- och tuschpennor än blyerts- och kulspetspennor. Så, kommer jag vare sig jag vill eller inte formas in i vuxenformen om några år eller kommer jag fortsätta vara fantastisk? Jag tänker fan se till att det blir det sista alternativet. Fuck vuxenvärlden lixom. *

Häromkvällen sorterade jag mina klistermärken. Det blev 20 olika plastfickor i en pärm, sorterade efter kategorier som "människor" "monster" "djur" "rymden, himlen och sånt". Det kändes bra. Sorteringsarbete är fan fantastiskt. Rena självterapin. Det enda som är jobbigt är de där sakerna som inte passar någonstans. De måste man omedelbart slänga så man slipper tänka på dem. Eller så lägger man dem någonstans där man sällan (eller aldrig) tittar.


*ja, det finns vuxna som är toppen. Men jag har ingen längtan efter det livet.