tisdag 13 oktober 2009

förhållanden

Blir man säkrare på sin kärlek med åren eller är folk bara mer desperata?
När man är ung kan man vara tillsammans massor med år innan man antingen gör slut eller förlovar sig, skaffar barn, gifter sig och allt det där. Så är iaf det normala. Men ju äldre man blir desto kortare verkar den där tiden innan förlovning, samboskap och arn bli. Varför? Är det så att bara för att man fyllt vaddetnukanvaraförgräns får någon uppenbarelse och plötsligt ser allt klarare. Då kan man helt enkelt se vem som är rätt för en eller inte? Då behöver man inte leva ihop så länge, bara så att man har kommit överens om vilken färg sovrumsväggarna ska ha och enats om vad ungarna ska heta?
Eller, är det (mer troligt) så att man känner hur tiden rinner iväg och att om man ska ha någon familj i det här livet så får man väl ta det som dyker upp? Om det är så så kommer jag inte ha några problem med att vara barnfri.
JAg tycker att det är ett lustigt fenomen... eller är det så kanske att kärleken helt enkelt blir så vansinnigt mycket starkare, att man är så bergsbombsuperdunderassäker på att det här är rätt att man aldrig tidigare upplevt samma känsla med någon annan partner?

3 kommentarer:

V sa...

Guten morgen!
Jag tror att människor känner sig mer säkra på sig själva och sina känslor och därför har lättare att träffa rätt. Sen finns det väl självklart de som är desperatat, men sen brukar väl deras relationer inte hålla särdeles länge kanske?
Jag tycker det här är svårt eftersom jag har svårt att hålla mig objektiv. Jag är ju en av dem du beskriver liksom:)
Kramar!

C sa...

Hehe, jag hoppas att du inte tar illa vid dig. Jag tycker faktiskt av hela mitt hjärta att det är mycket fascinerande. Jag kommer säkert själv bli likadan, det verkar ju vara ett populärt mönster..
Lurt är vad det är.

Kram!

V sa...

Jag tar inte illa vid mig. Alla får ha sina åsikter vilket är great. Jag håller med dig om att det är fascinerande. Det mesta som har med känslor och psyke att göra är fascinerande. Och lurt..