Ibland blir tystnaden väldigt tryckande. Livet håller andan, som om det väntar på det där som ska hända. Ibland blir man väldigt överraskad av mörkret, trots att man vet att det kommer.
Illamående, stress, otillräcklighet, osäkerhet, frossa, magvärk, trötthet. Apatin kommer inte fast den skulle vara välkommen. Kanske jag borde klippa av mig håret trots allt?
Vad är det rätta och vad är fel? Hur ska jag innan jag agerar veta reaktionen? Hur kommer det sig att jag än en gång beter mig som jag en gång gjorde, väntandes. Hoppandes på något annat. Äh, jag tar en genväg så känns allt bättre. Det är bäst att jag byter lakan. Kan man inte måla om så kan man iaf motverka damm i sängen.
Jag har en vän som ljuger. Han vet inte att jag vet det. En ny vän sa det till mig. Jag hoppas att han en dag ska berätta det för mig så att jag kan acceptera det. En del gör visst så. Några störs sig på det och slutar, andra tycker det är ok. Jag tycker att jag åtminstone ska betyda så mycket så att han kan säga det.
Ny hemsida!
11 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar