måndag 26 oktober 2009

ingen kommer med hallonsaft

Alltså, jag kan ju inte hävda att det händer sådär asmycket nytt och roligt när man ligger hemma och dränker sin omgivning i snorpapper. Men, jag har iaf varit lite stimulerad. Först var jag tvungen att lösa världsproblemen med Emell, och sedan vidarebefodra dom till Pappa. Sen sov jag i fyra timmar. Efter det gjorde jag ingenting ett tag innan jag lyckades masa mig iväg till apoteket. Jag hämtade också ut den sista affischleveransen och handlade allt jag var sugen på. Det blev godis, choklad, mandariner, bananer (jag hatar banan), glass, tunnbröd, ost, äppeljuice, mjölk och näsdukar. Man ska vara försiktig med näsan. Bara använda mjuka näsdukar. Det har min mormor lärt mig. Jag vägrar dock använda tygnäsdukar. Det är såå motbjudande.
Jag ringde och bokade om tandläkaren imorse också. Nu får jag vänta ytterligare en månad...

Lite senare fick jag panik över att febern inte sjönk trots att jag hade tagit en ipren. Två timmar efter att jag hade tagit den sjönk den äntligen. Nu har jag ätit mackor och druckit choklad och kollat på film, alla tänkbara serier och kollat av alla commintys, bloggar och nyhetssidor. Nu kan jag bli frisk. Dessutom suger det att vara ensam när man är sjuk. Jag vill umgås, men jag orkar inte prata i telefon. Jag tycker det kan komma hit någon då och då och ha små uppträdanden för mig så att jag inte har fruktansvärt tråkigt.
Nu ligger jag ju bara och tycker synd om mig. När jag var liten och sjuk byggde mamma och jag ett pettsonhus, mormor spelade spel med mig och jag hade inte alls lika tråkigt.

2 kommentarer:

V sa...

När man var liten var de vuxna tvungna att ta hand om en när man blev sjuk. Nu är vi myndiga och deras ansvar har släppt. Fördjävligt. De borde bli tvingade att ha ett "Ta-hand-om" ansvar hela livet tycker jag.
Jag hoppas du känner dig bättre snart.
Kram

C sa...

Ja, det är lame. Sånt borde verkligen sitta i hela livet.

Jag hoppas också att jag blir bättre snart. Står inte ut med det här länge till :(
Kram