urdjur i modern tid

Vissa nätter är ju sömn jävligt överskattat. Inatt är en sådan natt. Jag ligger bara å snurrar, blir alldeles för varm under mitt fluffiga, varma täcke, vänder på det, för att efter en halv minut vända tillbaka det igen. Provar att läsa lite, men blir ara piggare. Plockar ut Betty, men det gör ingen skillnad. Till slut inser jag att jag hur som helst kommer få alldeles för lite sömn så jag kan lika gärna slå på datorn igen. Inte mycket nytt på det globala internetet, men för den som söker efter halmstrån...
Jag ligger ju bara å tänker på meningslösa saker. Jag önskar att jag kunde gå tillbaka en massa år i tiden, prova göra saker på ett annorlunda sätt och se hur det skulle påverka mitt liv. Jag känner mig så begränsad. Jag kan inte leva i någon annan tid än nuet. Varför är det så? Helvete. Jag skulle vilja ha förmågan att hoppa, som han i The Butterfly Effect. Andra saker som flyger runt i mitt huvud är vad jag ska göra med mitt dilemma, vad jag ska säga till psykgubben, hur det ska bli på söndag, om jag kommer komma upp imorrn, mera dilemma, massa förflutet, relationerna till alla vännerna, hur allt uppfattas, om jag måste gå ner lite till i vikt, o mjag verkligen har råd med klänningen, hur det ska bli med busskortet... Det är en aldrig sinande ström av ytlighet som följer. Hade jag levt som ett toffeldjur i urtiden hade jag ju inte behövt bry mig om något av ovanstående.