barnet i klassen

Idag hade vi ett seminarium som handlade om multiplikation och division. Det var i en NO-sal så det fanns mycket att titta på, de första tio minutrarna. Läraren pratade på om ganska intressanta saker, bl a de där matematiska lagarna som ständigt återkommer, men som jag inte vet något om. Och även om det var intressant, och vi satt på höga stolar med höga bord så kunde jag inte hålla fokus. Såklart. Det kan jag ju aldrig. Sen skulle vi spela ett spel med tärningar två och två. det var roligt. Men jag har upptäckt att jag i många fall missförstår instruktioner. Jag tolkar det skrivna på ett sätt och alla andra tolkar det på ett annat (det rätta) sättet. Men vi spelade iaf. Sen var det lite annat som hände och efter det var det rast. När rasten började närma sig sitt slut insåg jag att vi på vår bänk hade kvar hela tärningslådan. Jag såg min chans och tog den till mig. Sen började ett omfattande projekt att bygga pyramider, torn, vägar, olika höga formationer och andra fina saker. JAg var väldigt engagerad. Och även om jag anser mig ha ganska god simultankapacitet kunde jag inte helt lyssna på vad som sades. Men, jag förde anteckningar när det var något som verkade anteckningsbart och när vi sedan skulle lösa 28x32 med hjälp av konjugatregeln kunde jag det (tack vare genomgången det var ingen kunskap jag bara besatt). Sen rasade alla pyramiderna och det blev ett himla oväsen. Sen kunde jag inte lyssna för att jag var tvungen att ordna alla tärningar på 400 miljoner olika vis i lådan. Varför är det bara jag som inte kan koncentrera mig och som inte kan sitta still i tre timmar?