skräckens tillhåll

Jag kom just hem från tandläkaren. Tandläkare har numera börjat ha ansiktsskydd. Det är väl ifs bra mot stänk, men det känns ju lite som att de när som helst ska ta fel verktyg "oj, det var ju inte sugen, det var visst svetsen"...
Jag kan iaf typ sy igen min mun och gräva ner mig nånstans och bara dö. Inte färre än fyra hål har jag lyckats dra på mig dessa tandläkarfria år. Tandläkaren tittade lite föraktfullt på mig och log ett sadistiskt leednde innan hon gick lös med sargarkroken i min stackars oanande mun. Med jämna mellanrum sa hon obegripliga saker till kvinnan vid datorn. Någon minut senare viftar hon med sin jävla krok igen framför ögonen på mig och tycker att "jag ska bara kolla tandköttet" Du kan vara ett jävla tandkött satkärring. Jag stängde munnen och såg bedjande på henne. JAg riktigt kände hur mina ögon förvandlades till hundvalp/tecknad seriefigur. Men, hon var obeveklig. Som en slug räv gömde hon undan alla plågsamma krokar och i ett ögonblick av tillit öppnade jag munnen och då var hon där, snabb som en vessla. Jag hade inte en chans. Som ett stympat gammalt får låg jag fast nder hennes omilda behandling och med endast en liten flik av självkänsla och förtroende hasade jag mig långsamt hemåt med en faktura och ett kostnadsförslag som enda sällskap. Näe, jag fick en tandborste, tandkräm och några små pinnar för att jag varit tvungen att vänta (de var en kvart sena)...