en liten fisk balanserade....

Det här inlägget är väldigt kluvet. Jag är lite kluven nu. Jag är två fysiska och ett mentalt jag idag. Jag börjar med det mentala.

Idag när jag satt på tåget hem kom en känsla av underbarhet över mig. Jag kände mig så fantastisk. Det var en ganska upprymmande känsla måste jag säga. Å den verkligen bara hoppade på mig. Så, nu arbetar jag lite hårdare än vanligt med att hålla kvar vid känslan och låta allt det andra, tråkiga, gråa och astrista runt omkring vara utanför.

Min arm är dundersvullen. Jag trodde inte att den var så svullen först, men den är det. Galet. Det ser ut som att jag har min ofödda tvilling i armen. Och sårskorporna är gigantiska. Ska jag vara ärlig tycker jag faktiskt rätt synd om mig själv. Dessutom rinner det ut sårvätska, inte som floder, men nog för att jag ska tycka att det är ganska äckligt. Att dra på sig en tröja på det här nu känns som ren idioti, så jag får stanna inne ist. Å hoppas på att det kommer något trevligt sällskap?

Jag har fått husdjur. Inte av den bra sorten (fast vad det skulle vara har jag ingen aning om) utan av den dåliga sorten. Jag har, sedan jag storstädade häromdagen, hittat 4 silverfiskar. Jag tror de kommer från grannen. Jag kan inte föreställa mig att de skulle kunna komma från mig. Jag är faktiskt inte så skitig av mig. Så jag stampar skadedjur då och då. Jag är glad över att de dör lättare, är mindre och mindre onsdkefulla än spindlar. Hade det varit spindlar hade det varit kört. Då hade jag fått flytta.

Idag har jag haft ett mål; att diska. Jag har gjort det. All disk sen i fredags är nu diskad och plötsligt blev det massa plats i mitt lilla kök. Nu måste jag hitta tryffelformar.