avtrubbad

Om man inte äter ordentligt, sover för lite och befinner sig i mental obalans så märks det när man ska tatuera sig. Kroppen orkar inte då. Från första touchen med nålen till inplastningen 4 timmar senare är det konstant jävla outhärdlig smärta. Idag var inte kul. Förra gången gjorde det ont, men då orkade jag hantera smärtan. Jag kunde se det komiska med att självmant åkalla sig obehaget, jag pratade och var social och tyckte att det var såå värt det. Idag frågade Mia (min tatuerare) om jag var lite ynklig när jag kom innanför dörren. Illa. Då kände jag mig fräsch. En halvtimme senare ville jag dö. Efter ytterligare en halvtimme funderade jag på om maskinen hade bytts ut mot sånna där saker man brännmärker kreatur med. Till sist, när nästan all skuggning var klar också blev jag avtrubbad. Antingen orkade inte min kropp med mer smärta eller så orkade min hjärna inte registrera den för jag bara satt. Sakta lutade jag mig längre och längre ifrån Mia, så hon fick dra tillbaka mig, men annars orkade jag ingenting. Känseln kom tillbaka när hon torkade och smorde in.
Väl hemma gjorde jag mig lite varm mat och drack upp äppeljuicen, åt i soffan och var nära att somna. Imorse tvättade jag, så nu har jag inga lakan i sängen, funderar på att sova soffan ist under gröna täcket så behöver jag inte bädda om....

Imorrn lägger jag nog upp en bild, men nu är det salvakletig plast på alltihop, så nu får ni inget se.