röra

När man ligger vid havet kan allt möjligt ske. Ingen vit springare kom dock uppstigande ur havet. Men spårvagnen som tog oss hem hette poseidon.
När jag låg på klippan och tittade ut över de andra klipporna började de plötsligt röra på sig. Lite åt sidan och sedan fram, mot mig. Bara ganska lite, det var inte på något vis obehagligt men jag var nyfiken på hur de tänkte sen. Sofie låg å sov i solen och kunde inte se samma saker som jag. Och mitt i rörelsen stannade och började bete sig som berg igen. Då gick jag upp och fotade lite istället.

Inne på toaletten luktade det västkust och fisk. Sofie föreslog att vi skulle lägga en tångruska i soppan. Fast det var egentligen inte alls vad hon sa, det är bara min efterkonstruktion.