underbara fantastiska förort

Idag när jag gick genom centrum och passerade alla sorters människor som rörde sig där så tänkte jag att det verkligen inte kändes varken skrämmande, konstigt, ovant eller gettoaktigt. Jag är ju själv uppvuxen i en liknande fast större förort, enda skillnaden är att nu har jag tunnelbana, då hade jag pendeltåg. Så jag gick där utan att ta någon notis om människorna egentligen. Alkisar, gatumusikanter, lapputdelare, kvinnor, män, barn, gamla, svarta, vita, gula, gröna, tjocka, smala, rika och fattiga passerade min väg. Men. Så går jag in i tobaksaffären där jag skulle hämta mitt paket (från HM, jag kunde ha allt utom en grej) så är det ganska mycket folk där. Men jag ställer mig i kön för paket och vad händer då i den andra kön? Jo, en kvinna blir plötsligt helt galen och börjar slå på en man och skrika "du ska inte slå mig din skit". Så försöker hon få alla i hela affären att tro på att han slog henne i magen. Han hävdar att han sa att han ville förbi och sedan knuffade undan henne. Hon hävdar nästan att hon blivit misshandlad och nästan mördad... Hon möter ingen tröst utan en man säger lågmält "ja det är lite trångt här", men det gör henne bara mer upprörd. Till slut börjar de två alkisarna i affären driva med henne och tycka att hon ska ringa polisen och fråga om hon har bestående skador och sånt. Och vad gör hon då? Jo, något som jag har märkt är rätt vanligt förekommande, hon vänder det till att det skulle vara hans sak att ta hand om. Hon säger "Du kanske ska ringa polisen." Han tycker inte att han behöver det, då han ju inget råkat ut för eller sett, me hon anser att han har sett det (fast jag tror att han kom in ungefär när det hände) och att det är hans uppgift att ringa polisen.
Mannen med den lågmälda kommentaren lägger en tia på disken och tar sin tidning och går.
Jag får mitt paket tillslut och går ut jag med.

Det kanske är skillnad på förort och förort. Men jag gillar personerna i mitt grannskap iaf. De får en att uppskatta livet :)