var är apatin?

Det var så många år sedan. Jag såg de ljusa strimmorna idag, tänkte för mig själv hur skönt det var att jag inte befinner mig där nu.
Sakta har allt eskalerat sedan jul. Känslan har funnits i bakgrunden, redo att greppa tag om mig så fort jag slutar vara vaksam. Som en skugga lurar den, försvinner så fort jag belyser det, men attackerar så fort jag riktar min uppmärksamhet någon annanstans. Sedan är det försent. Jag försökte ringa det där numret idag, men det var ju omöjligt. Jag tänker inte köa för att sedan inte veta vad jag egentligen ska säga.
Plötsligt var allt över mig, jag kunde inte på något vis värja mig ifrån det. Inte tänka bort, tänka igenom. Ju mer jag tänker desto mer påtagligt blir det. Var tvungen att skingra tankarna, tvingade mig att rikta allt åt ett annat håll, forcerad att göra något. Lätt att distrahera. Inom mig rasar konflikten, det här är inte det jag vill, men jag orkar inte göra något åt det. Jag

Plötsligt blir jag bara matt. Less på alltihop. Gömma mig under täcket, väl medveten om att allt kommer hopa sig igen, så fort jag blir sysslolös. Aktiviteter skingrar tankar. Gör något, hela tiden i ett i ett i ett i ett i ett i ett...