framtidsplan?

Jag skulle vilja flytta till NYC, bo i ett hus med portvakt som öppnar dörren och hälsar mig välkommen varje gång jag kommer hem. Jag skulle inte ha några fasta tider, bara flyta runt såsom jag är så rasande bra på att göra. Jag skulle sitta på stamkrogen med mina vänner, skriva min bok och bli bestseller writer. Jag skulle kunna ha picnic och titta på människor i Central Park, åka gul taxi, lära mig tunnelbanesystemet så att jag visste precis vart man skulle åka för att komma till olika ställen. Så skulle jag ha vänner som kom och kraschade hos mig då och då. Naturligtvis skulle jag också ha tillgång till taket som är alldeles fantastiskt som bara NYC-tak är.



Tänk vad läskigt.
Det är tur att jag har så många människor jag tycker om här i stockholm att jag inte behöver åka till New York. Men det där med välklädd portvakt saknar jag. Som tar emot bud och säger "god kväll. Idag har blablabla varit här och sökt dig, hon lämnade de här" åså får jag lite paket. :) Stockholm är så jävla grått och fyrkantigt och tråkigt. Alla är bara så där "äh, sköt dig själv." Fan här blir man till sig över att någon håller upp dörren vid tågen. Det skulle inte var helt fel om stockholmarna tog av sig hela hårda anonymitetskappan och blir lite vardagsallmänromantiska mot sin omgivning. Man ska inte känna sig glad över att inte blivit rånad eller mordhotad, man ska känna sig glad över att man helt apropå ingenting gick igenom ett rosbladsvattenfall på någon gata, eller att någon bara pratade med en utan att för den sakens skulle var galen eller ville ligga. Jag kan minnas de gånger jag har fått ärliga komplimanger på stan. Första gången hade jag min långa, svarta kjol på mig. Då var det en tjej som kom fram och frågade var jag hade köpt den. Egentligen var det ju en komplimang till min mamma som hade sytt den... Andra gången var det en tjej som kom fram och väldigt fort hasplade ur sig "snygg jacka".
Men, jag är ju inte bättre själv.