surrealism på ikea

Jag och Anna var på Ikea. Vi hade betalat och komit ut, men på fel ställe- så vi var tvungna att gå in igen, hitta tillbaka till entrén och sen gå den vägen. Vi hade ett tåg att passa och det gällde att skynda sig lite.
Vi sprang tillbaka, men det var sjukt mycket folk. Så hittade vi en stängd kassa där det satt en tjej som räknade pengar eller nått. Jag slängde upp min påse på rullbandet och hon kollade igenom kvittot.
- men vad är det här? Ni har ju fått rabatt för att du ser dåligt?
-Eh, nej? Det står alltid att man måste ha linser eller andra synhjälpmedel på sig när man kollar kvittona. För att man inte ska se fel.
-Det gör det inte alls.
-jo
-Och här passade ni på att knappa in den billigare kristyren istället för ågot som egentligen var dyrare, eller hur?
-Nej. VErkligen inte.
-A, det här får vakten ta (hon trycker på en knapp). Ni blir kvar här.
-Men vafan, kolla i påsen, allt som ligger däri finns med på kvittot. JAg har inte snott nått.
-Det tänker jag inte göra. Om du får böter är det ju en inkomst till företaget.
-Fint. (till anna) Då kan vi ju ringa och säga att vi missar tåget.

Anna och jag går och sätter oss på ett ställe och väntar på vakten. Två rödklädda (typ sl-vakter) kommer och börjar prata med kassörskan och tittar på kvittot. Jag sitter å försöker verkligen behärska mig, men blir alltmer irriterad när jag sitter där och inte ens blir tilltalad. Just när jag ska gå fram till dom avbryts allt, jag får något i ögat och när jag försöker blinka bort det öppnar jag ögonen och upptäcker att det bara var en dröm. Men jag är fortfarande förbannad på Ikea-kvinnan.