liten tuva har också öron, om och om igen

Jag brukar rasa mot föräldrar som tvingar på barn deras tro. Jag tycker att det är upp till varje enskild människa att bestämma vad den ska tro på. Nu har jag kommit på ytterligare en sak som verkligen stör mig inom samma ämne, nämligen föräldrar som drar in ungarna i att supportra ett fotbollslag/idrottsklubb. Jag blir tokig! Varför? Låt ungarna själva bestämma över sånt. Sluta pracka på ungarna era åsikter.
Idag på tunnelbanan var det en massa djurgårdare, och jag såg två pappor med sina (såklart) söner. Båda barnen var iklädda blåblåa halsdukar, matchtröjor och den ena hade en difmössa. Jag tittade på papporna, de såg typiskt fotbollskorkade ut. Jag suckade och tyckte synd om världen. Kan folk inte bara ägna sig åt saker själva istf att titta på andra som gör något?
Äsch, summan av kardemumman är att jag inte gillar tanken på att folk tvingar in sina barn i åsikter som barnen själv inte får vara kritiska till och värdera själva innan de anammar dem.

Efter trevligt te ska jag nu knoppa.

prassel

Igår var det ljuvliga fredag igen. Det innebar tidig uppgång, skola- ett riktigt givande pass faktiskt- och sedan hemgång. Jag handlade present till minimannen också. Hemma kunde jag inte slänga mig i soffan, den var full med tvätt. Jag somnade på sängen vid fem istället. Tre timmar senare vaknade jag och så småningom blev jag så pigg så att jag kunde både ta hand om tvätten, laga middag och slå in paket. Jag planerade att ha en myskväll med Indiana Jones och glass. Glass blev det, sen ringde det och så pratade jag i telefon istället. Indy får återkomma.
Idag har jag pysslat lite mer på julkorten och snart är det dags att packa ihop mig och ge mig ut det förbannade regnet. Fast det kanske inte regnar nu? Men det ser ut som att det skulle kunna göra det.
I eftermiddag och kväll, natt och imorrn blir det familjeliv för hela slanten. Jag hoppas på låg ångestnivå.

stenar

Ångesten river isär allt. Trasar sönder all självkänsla, alla murar och allt försvar jag skyddar mig bakom. Jag faller offer för min inre stormar, som en vante leker vinden med min hjärna och jag bara hatar mig. Önskar att jag kunde få stänga av mig. Allt det där som gör mig till mig skaver och gör ont. Jag vill fly bort och bara få vara någon annan, hinna få perspektiv, bygga upp mig och få skydd från allt det där onda som slukar mig sakta, bit för bit. Vad spelar något för roll alls längre?

Jag minns inte en tid när ett var ett, när allt var som det skulle som det det utgav sig för att vara. Att vara människa är som att gå balansgång högt uppe i luften. Min lina är tunn som en fiskelina och skär in i mina fötter, gnager sig längre in, tills smärtan får mig att överväga att hoppa ner i det okända nedanför mig. Skulle jag klara det? Kan man fly från sig själv? Jag har en langoljär inom mig. Den äter inte upp imperfektet, den tuggar en stund och spottar ut det igen, tvingar mig att möta det om och om igen, som en film som aldrig tar slut. alla ögonblick, alla dåliga beslut, egoistiska tankegångar och lätta utvägar spelas upp för mig, vill troligen säga något till mig, lära mig av mig själv. Men det är som att jag inte kan ta in det. Jag står alldeles stilla, fast de andra ser inget. De andra ser min skugga som rör sig framåt.



Åh, spelningen var bra förresten. Jag har haft en mycket trevlig kväll.

jag och Tony

Inatt var jag tydligen gift med Tony Soprano, från Sopranos, tv-serien ni vet. Han var jagad av polisen och jag skulle hjälpa honom att fly. I mitt hus. I drömmar är det tydligen så att hus representerar jaget. I så fall är jag ett stort (mellan 3 och 10 våningar) trähus, som ser ut lite som en stor amerikansk lada. Jag har hur många små hemliga gångar och luriga utrymmen som helst. Jag har också ganska många möbler i mig (vet inte vad det ska betyda) och alla trappor saknar räcken.
Till slut hade vi genom hemliga gångar, som inte var så hemliga eftersom vi hade poliserna efter oss hela tiden, kommit från källaren till vinden. Där smet vi ut genom en taklucka och kom ut på en båt som låg vintertäckt däruppe. På taket. Tony åkte fast och jag hoppade alla våningar ner på en diskbänk som låg i gräset. Utan några brutna ben sprang jag sedan hem till min kompis. Vid det laget var jag efterlyst i hela stan. Min kompis var frisör och skulle lite snabbt blondera mig, men eftersom jag inte kunde sitta uppe i salongen fick hon springa ner i källaren. Där var jag också tvungen att ta av mig mina kläder som alla var märkta med mitt namn, även gummistövlarna, och byta till hennes omörkta kläder.
Sen stormade polisen in och jag fick gömma mig bakom några rosa plyschfåtöljer. Jag hittades tyvärr och skulle just (i källaren) bli dömd till en evighet i fängelse då jag kom på att det var en dröm. Sedan vaknade jag.

Men, saken var ju det här med husen. Jag är ofta i det där flexibla trähuset med varierande våningsplan och fullt med små hemliga utrymmen. Vad betyder det då?

dygnet

Ja det här med dygnet är ju lurt som fan. Igår vet jag att jag kollade på klockan vid fem. Jag vet också att jag satt i soffan vid den tidpunkten. Jag minns att jag låg i min säng halvt påklädd vid sju. Vid halv 9 tror jag att pappa ringde. Han väckte mig. Efter att vi hade lagt på borstade jag tänderna och tog bort sminket. Jag vet att jag läste ut nemitidningen som jag hittade bredvid kudden. Nästa gång jag vaknade ringde klockan och det var dags att gå upp. Då hade jag fortfarande tröjorna på mig och sänglampan var tänd. Tur att jag hade framförhållning nog att sätta alarmet iaf.

Idag träffade jag min klass för första gången. Jag fick komma med i en grupp. Det var ju tur det.

Ikväll är det Isis
Det ska bli roligt. Hoppas bara att mitt sällskap som också har biljetterna inte är alltför sjuk.

låten från förr

En gång hörde jag en låt. Den var jättelång. En kompis kompis sjöng på den typ en hel dag..Lite då och då alltså. Låten var rätt deppig. Lite deppunk om jag inte är alldeles fel ute. Först var allt misär sen dog den ena efter den andra i hans omgivning, de söp ihjäl sig och dog av sorg vill jag minnas.
Egentligen är det ju så att jag är ute efter att han som sjöng den för alla dessa år sen ska göra det igen, men det lär ju inte hända. Så nu är jag ute efter låtjäveln. Men jag har ingen aning om vilka det är som har gjort den. Och jag minns ingen textrad. Det enda jag vet är att den är på svenska och att den har hur många verser som helst.

vetenskap

Jag köpte mig vax för att jag tänkte att det måste vara mycket bättre att vaxa ben och armar istf att raka dom. Men ack. Jag har nog aldrig haft så fel. Jag ska börja vaxa mina ben på salong. Det tror ajg blir mycket bättre, då behöver man inte heller ha självdisciplin att dra bort remsorna "med ett bestämt tag". Då kan man bara ligga där, eller sitta eller hur det nu går till...

Idag träffades kusinerna och diverse barn. det var trevligt. Morgonen tillbringades hos C m fam och när jag kom hem skulle jag diska. Det gjorde jag inte. Jag sköt upp det tlls jag kom hem andra gången. Inte mer än rätt.

Å min affär har bytt ut sig och blivit något annat. Det är jättekonstigt. De vill ge mig ett nytt kort och massa mer post säkert. Jag vet inte hur jag ställer mig till det.