KLippor har en underbar egenskap att kunna isolera. Även om jag sitter på klipporna med andra människor kan jag känna mig alldeles själv. Inte på ett melankoliskt vis utan bara på ett avslappnat sätt. Det är som att berget tar all negativ energi som finns i kroppen och kapslar in den djupt inne i sig själv.
Igår var det panik och ångest i min kropp. Tyvärr fanns det inte ett enda bra berg i närheten som kunde isolera mig och suga ut de oönskade känslorna. Det kan vara så ibland. Då är det bara att vänta ut det.
Så länge man är två finns det alltid två sätt att se på saker.
Idag är jag inte riktigt i fas. Veckan håller på att trycka ihop sig till att vara alldeles full av åtaganden. Hur går det till eg?
Ny hemsida!
11 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar