morgonkrig

Imorse vaknade jag av tidningebudet. Hon var inte glad på min brevlåda. Jag vet inte riktigt varför men tidningen gick visst inte ner i den. Så efter typ 4e försöket, när jag var klarvaken för att det lät som ett mindre kärnvapenkrig hade utbrutit i min hall, funderade jag på att helt enkelt gå upp och öppna dörren och ta tidningen. Men så tyckte jag att det antagligen skulle kännas bättre för budet att få vinna över brevlådan. Och jag orkade inte ta på min morgonrocken. Men jag hörde aldrig någon duns, så jag befarade att budet hade lagt tidningen utanför dörren, eller bara fått den att fastna i brevlådan. Men så var inte fallet. Budet hade varit smart och tagit ur de inneliggande delarna och lagt ner dem för sig och A-delen för sig. Det gäller att vara snabbtänkt och full av lösningar när man är tidningsbud.

varde vardag

Lina räddade mig igår från mitt liv. Hon bjöd på chokladmuffins och te. Imorse när jag gick därifrån hittade jag inte hennes brevlåda så jag kunde slänga in nyckeln.

Jag har kopierat upp massa fina elefanter som jag måste klippa rent. Jag har också gjort klart vernissagekortet jag lovat M och E. Nu är det bara affischen kvar. Och tentan. Och jobb.
Jag ringde iaf till min chef idag och hon kunde inte lova någonting före 12/5. Segt. Hittade två jobb till idag, måste väl gå på expot på måndag också, för att se om jag kan få nått därifrån. Lina tipsade om ett ascoolt jobb, typ cykla med turister ute i skogen och hitta älgar. Det lät väldigt roligt, men jag hittade inte den annonsen.
Fick brev från försäkringskassan, men inget besked. Så nu har jag skickat in ytterligare handlingar så hoppas jag på positivt bifall.

Jag längtar till nästa helg. Då är tentan inlämnad (förhoppningsvis ;>) och jag är på väg till göteborg!

välanvänd tid

Ibland slås jag av min egen olikhet med andra människor. Jag satt just och läste en av mina gymnasieklasskompisars blogg, om hur hon renoverar ett hus. Jag kan inte för hela mitt liv vara avundsjuk på henne. Hon verkar väldigt angelägen och kunnig och kapabel att förvandla koja till slott, men varför? Varför vilja äga? Hur kan man behålla fokus och ork? Hur har man råd? Och intresse. Jag slås också av hur olik jag är en del människor i min närhet. Eller sånna som jag skulle kunna vara nära, men har valt att inte vara. Människor som jag efter att ha umgåtts med dem ett par timmar bara inte vill se dem eller ha med dem att göra på väldigt länge.

I helgen har jag iaf varit omgiven av människor jag tycker om, det har varit helt fantastiskt. Jag har hunnit med parkhäng, glassätning, danskväll, förortsmöte, familjeaktiviteter och lite shopping. I onsdags köpte jag biljett till valborgspelningen på Södra Teatern, Balkan Beat Box spelar och det lär bli minst lika röjigt som på dansgolvet igår. Å igår fick jag också de första komplimangerna av utomstående för mina körsbärsgrenar. Det var roligt.

Imorrn är det ledigt, men jag borde verkligen plugga. Jag vet inte hur jag ska känna mig motiverad egentligen.. Och jag borde gå upp till mitt (gamla) jobb och fråga när jag blev uppsagd... Och då borde jag ju också rimligtvis söka nytt jobb, men det är ju inte världens mest upplyftande aktivitet :(

4 nyanser av sjukhus

När jag bodde i uppsala var mitt rum mentalsjukhusgrönt. Nu bor jag i ett sjukhusgult rum. Saken är att så fort det är pastellfärger på väggarna har det en tendens att bli kopplat med någon form av sjukvård. Tyvärr har jag inte möjlighet att måla om. Man hade kunnat tro att det var en sån där sak som jag skulle kunna göra, men så är det inte.

Spiskillen ringde mig igår och tyckte att han skulle komma förbi med spisen. Jag sa att jag tyvärr inte var hemma...ungefär så här gick det till
- är du hemma eller har du nyckeln i dörren?
- jag är inte hemma, och jag har inte nyckeln i dörren
- ja men hur ska jag då komma in?
- jag trodde att du skulle ringa någon dag innan.
- kan du inte bara se till att ha nyckeln i dörren om du inte är hemma?
- ehh....ja...men då kan ju vem som helst komma in?
- vill du ha jobbet gjort eller?
- ja men jag kan inte sätta nyckeln i låset, då kommer någon obehörig gå in.
- men du har väl ett rör att lägga nyckeln i?
- rör?
- ja, som du kan lägga nyckeln i.
- nej, det har jag inte. Var skulle det sitta?
- på dörren.
- nej. det har jagverkligen inte.
- haha, nehe, då förstår jag varför du tycker det är konstigt att sätta nyckeln i dörren.
- ja....

5 minuter senare rnger an igen och ber om ursäkt, han trodde att han ringde till en annan person i ett annat område som har nyckelrör i dörrarna.

ingen sömn på tre dagar...

Ibland är man vaken jättesent. Ibland är det så flera dagar i sträck. Eller nätter. Inatt glömde jag tom att ställa klockan så när jag väl vaknade var det en kvart kvar till seminariestart. Allt handlar väl om prioriteringar. Jag tycker inte att det är så viktigt med skolan nu. Det är vår och sol och det finns hopp om livet.

gul som äppelmos, ost och hud

När man inte har så mycket pengar får man göra det bästa av sitt liv ändå. Min frukost idag bestod av typ 10 hårda mackor och vatten. Men mattorftigheten vägdes upp av duntäcke i soffan och Lost. Och lite mer serier. Jag menar, jag soffade typ i fyra timmar idag. Sedan orkade jag mig upp för en dusch. Nu har jag tom ätit middag. Det är intressant att försöka göra sig en rätt näringsrik maträtt när man inte har något hemma, men jag fick ihop en gryta med gröna linser, tärnad potatis, lite purjolök och sharlottenlök, tomatpuré, kidneybönor och persilja. I min egen lathet blandade jag sedan i nudlar. Allt tog sig en gråbrun ton. Väldigt aptitligt. Frågan är vad det blir imorrn. Makaroner med quinoa kanske? I min kyl finns nu två potatisar, tomatpuré, 4 ostar och äppelmos.

Idag har huden runt tatueringen blivit gul. Ilsket asgul. Det är inte skönt. Och det kliar och är fortfarande väldigt ömt. Den verkar inte ha tagit någon skada av alkolholintaget igår. Fascinerande vad man lägger sina sista slantar på :)
Till er som vill ha fler bilder: det kommer inte fler. Ni får träffa mig ist så visar jag.

resultatet

Så här ser den ut, svårt att fota hela, men här ser man iaf halva...

Ja, det gjorde vansinnigt ont, jag var typ helt förstörd resten av kvällen, skakig, darrig och helt slut. Men det värsta var torkningn efteråt, enda gången då armen inte kunde vara stilla. Plågsamt nöje det här, men ack så fint det blir.