gott och ont hemma

Efter tre timmar på tåget och sedan ytterligare 20 minuter på tunnelbanan var jag hemma. På gården springer ett av barnen som bor ovanför fram till mig och frågar var jag har varit någonstans. Sedan säger hon att hon tycker jag är fin. Så långt startade allting fint. När jag kom in i lägenheten kom jag ju ihåg soporna. De uppmärksammade mig med en doft av gamla mjölkprodukter och ruttna rädiser. Livet är bra upp å ner. Imorrn kommer spisen.

röra

När man ligger vid havet kan allt möjligt ske. Ingen vit springare kom dock uppstigande ur havet. Men spårvagnen som tog oss hem hette poseidon.
När jag låg på klippan och tittade ut över de andra klipporna började de plötsligt röra på sig. Lite åt sidan och sedan fram, mot mig. Bara ganska lite, det var inte på något vis obehagligt men jag var nyfiken på hur de tänkte sen. Sofie låg å sov i solen och kunde inte se samma saker som jag. Och mitt i rörelsen stannade och började bete sig som berg igen. Då gick jag upp och fotade lite istället.

Inne på toaletten luktade det västkust och fisk. Sofie föreslog att vi skulle lägga en tångruska i soppan. Fast det var egentligen inte alls vad hon sa, det är bara min efterkonstruktion.

semester

Idag satt jag i fem timmar på en liten yta. Segtågen mellan sthlm och gbg är inte gjorda för människor över 160 cm. Trots att jag satt vid ett bord så att jag slapp ha en stol framför mig fick jag inte plats. De andrra som satt vid samma bord som jag envisades med att köra in väskor, armar och fötter i mina knän. Hur kan det vara så trångt? Så onaturligt lång är jag faktiskt inte. Men, jag hade som tur var musikmaskinen laddad med ny, bra musik och till slut kom jag fram helskinnad och på hyfsat gott humör. Sofie väntade på perrongen och hon var alldeles glad och fin i håret.

Nu har vi ätit lasagne och popcorn (jag har bränt sönder en kastrull) och kollat på en serie som jag inte vet vad det var men som jag ändå var tvungen att se upplösningen på. Marängsvissen är inte gjord än, kanske det blir frukost imorrn ist... Å jag kom på på tåget hit att jag glömde ta ut soporna som innehåller matrester. Det lär ju lukta gott på måndag :E

Å förresten hittade jag min toffel i tisdags när jag tvättade. Den låg i tvättkorgen :)

bara fakta

Kort resumé av veckan:

Måndag: Ny kurs, tentainlämning, Bad :)
Tisdag: Tvätt, nya skor (tack P) + nördsaker (tack M), Linahäng och fika med M.
Onsdag: Skola, Anna och Anna här.
Resten av veckan: Göteborg!

Vi ses efter helgen.

dessa äldre kvinnor!

När man åker tunnelbana på morgonen är det mycket och många man måste ta hänsyn till. Om man som jag, bor långt ut på en linje får man oftast sittplats iaf. Just nu vet jag inte om det verkligen är så bra, eftersom det gör ondare i min rygg att sitta än att stå. Men, imorse satt jag . Tunnelbanevagnarna är uppdelade i olika sektioner med dragspelsleder. Jag satt vid gången med ryggen mot en sådan dragspelsled. Så kommer det en kvinna och ställer sig mot mitt ryggstöd. Det gör mig ingenting. Men, hon kan verkligen inte stå still. Hon står liksom å studsar mot mitt ryggstöd hela tiden. Först trodde jag att hon bara skulle ställa sig tillrätta, sedan trodde jag att det var tågchaufförn som körde rörigt. Till slut insåg jag att det var hon som gjorde allt i sin makt för att göra mitt liv jävligt och att jag skulle känna av min rygg så mycket som möjligt. Hon lyckades väldigt bra. Hade det inte varit för att det inte finns något värre än sittande som klagar på hur de stående står så hade jag skällt ut henne. Man kan väl tänka sig för? Ett annat alternativ hade varit för mig att erbjuda henne att sitta, eftersom hon uppenbarligen hade problem med att stå. Det slutade med att jag inte behövde göra någonting, för personen innanför mig gick av och då tog jag dens plats. Sedan blev kvinnan någon annans problem.

We Are Satans People?

Ibland blir inte fredagskvällarna som andra kvällar. Igår fick jag för mig att förutom att skriva, även skura köket och sedan baka bröd. Mitt i brödbaket var jag dock tvungen att åka på utryckning till behövande i släkten. Några timmar senare åkte ja hem med en väldigt trevlig taxichaufför och fortsatte bakandet. Limporna blev bättre än någonsin. Jag tror att de alltis ska få sta i kylen ett par timmar. Idag ska jag skriva klart. Det är min plan. Mitt sällskap är WASP. Med de i högtalarna får man saker gjorda. Dessutom har jag en belöning på väg ner i datorn. Jag planerar Star Wars-marathon. Bara de gamla filmerna. Någon som vill göra mig sällskap? Sen har jag en till belöning åt mig, men den vet jag inte riktigt när jag kan tillgodogöra mig.

Sofie: Det är bara ett val i undersökningen för att man måste välja. Ibland kan man inte få allt man vill ha ;)

ofrivilligt enbent

å jag skriver på min uppsats.... skriver å läser å skriver å läser. Synd att min rygg försöker plåga ihjäl mig bara. Annars skulle min tillvaro vara helt ok.

Ett mysterium som jag de senaste dagarna har försökt lösa är vart min toffel har tagit vägen. Jag brukade ha två tofflor, en till varje fot. Jag bor på 38 kvadrat, det är faktiskt städat. Hur många ställen kan toffeln gömma sig på? Jag har letat under sängen, under soffan och under symaskinen. Jag har också tittat i badrummets alla vrår, bland de andra skorna och i garderoben. Den ligger inte i köket eller matsalen och jag kan inte heller finna den i salongen, biblioteket eller arbetsrummet. Kan den ha vandrat iväg ut i fastun?