måndag 22 februari 2010

älskar sl

Jag älskar detta kaos snön har försatt oss i. Eller, har försatt vår kollektivtrafik i. Jag kan inte begripa varför det ska behöva ta så enormt lång tid att röja bort snön från spåren så att tunnelbanan kan gå även ovan mark. Jag åkte till skolan idag, skulle vara där kl 1300. Tio minuter tidigare än normalt gick jag hemifrån och jag hann alldeles lagom. När jag skulle hem var det inte heller några problem. Jag njöt av att se de långa köerna av folk, de proppfulla bussarna och alla stressade och lite nervösa människor på gullmarsplan. Själv var jag som en filbunke, en jävligt häftig filbunke. Fast det kanske inte alls såg, men det var så det var.
Imorrn befarar jag dock att det blir värre, eftersom jag ska vara i skolan redan klockan tio. Men, det ska nog gå. Allt går. Man ska inte tappa hoppet. Eller så kommer jag tappa hoppet och ligga kvar hemma under täcket hela dagen.

Svea har nu givit plats åt surged No 2. Hon heter Helny (ledsen Åsa, hon var redan namngiven när jag såg din kommentar). Helny och jag ska göra alla de där sakerna jag inte hann göra med Svea. Hon och jag ska bli bästisar och vi ska aldrig skiljas. Hon står i badrummet, där är det varmast. Hon gillar att stå i badrummet.
Däremot fick jag inte klart för mig om man skulle ha locket på eller inte?

4 kommentarer:

L sa...

Jag kan erkänna att jag delar din fascination över vintern och snökaoset. Jag tror att det kan tilltala dem som inte behöver bylta på små barn en massa kläder, och som slippper oroa sig för att komma försent till dagis. Jag älskar vinter!!!Kram

Anonym sa...

hasätra -alvik är den enda gröna linjen som funkat idag. jag fick slå mig fram till bussen som tog en timme hem till hässelby.

so fuck you, man, and you happy spirit!

Caroline sa...

Fasst jag sa ingenstans att jag gillar vintern. Jag gillar kaos. Två skilda saker, råkar bara infalla tillsammans :)

ÅL sa...

Akta dig bara så att Helny inte snor din bästa parfym och gör slut på lyxshampot när du inte ser... Man vet aldrig riktigt var man har surdegar, de är lite som vättarna under marken. Man måste vara vän med dem och samtidigt hålla dem lite kort. Med tiden växer man lixom ihop och kan anförtro varandra saker. (typ: Kära Surdeg, NU ska du få höra....)

Löst liggande lock är bra, eller gladpack men inte nåt fastskruvat för då blir det explosion...
Kram!
P.S. Rut (min surdeg f.n.) hälsar till Helny. D.S.