grow tower!

Ett nytt grow-spel har kommit!! Jag löste den dock ganska fort, men det är alltid lika roligt.

Mitt favoritspel är cube, den tog ett bra tag att lösa första gången.

kultur och nöje

Igår var jag, svärmor, svägerska och svågers fru på teater. Vi såg Tre Systrar (tjechov) i omarbetad version med modern synvinkel. Den var tung och tragisk, men de var väldigt duktiga och det känns bra att ha sett den.
Sedan åkte jag hem, helt orädd. Min svägerska tyckte att det var obegripligt. Jag är nog sån. Orädd. En gång har jag känt ett starkt obehag när jag har gått på ett ställe själv. Det var när jag var i Auckland. Då var jag ute och promenerade och reflekterade inte så mycket över vart jag var på väg. Jag la märke till att det inte var så turistiga kvarter jag gick i, men så plötsligt insåg jag att det var kvarter turister antagligen blir avrådda från att gå i. Jag mötte många misstänksamma blickar, alla ruffiga hus hade gardinerna fördragna och hundarna såg inte snälla ut. Men, jag klarade mig ifrån det också. Utan att någn ens pratade med mig.
Jag intalar mig att jag inte ser så provocerande ut. Eller att jag kanske rent av ser så skräckinjagande och full av gangstermakt att ingen ger sig på mig därför.

Idag har jag Wilma här. Hon är så söt. Nu sover hon. Tidigare idag målade vi och jag tänkte ju att jag skulle få något fint att sätta upp på väggen i hallen men hon skulle ju ge allt till mamma och pappa. Jag får verkligen hoppas att Filippa kommer med ett alster snart. Hon ritar väldigt fint.
När jag skulle diska fick jag hjälp, det blev inte så rent, men det var väldigt demokratiskt och rättvist alltsammans. Sedan fortsatte W att leka med vattnet tills middagen var färdig och återupptog leken efter maten. Tillslut avledde jag henne och efter nästan en timmes läggning insåg jag att jag var tvungen att sitta och låtsassova bredvid henne för att hon skulle få ro att somna.

Imorgon ska vi bygga pärlplattor, leka med vattnet, läsa alla sagor i nalle Puh-boken och båda musböckerna. Allt innan lunch då JoS kommer.

Idag fick jag ett nytt paket från creative club. Jätteroligt, det här hade alla hjärtans dag tema. Så, när jag får inspirationen tillbaka (hoppas den kommer med ljuset?) ska jag göra kort. Jag har dessutom organiserat mina papper i en tidskriftssamlare. Alla papper som är som A4 iaf. De stor scrappappren får inte plats och de små kommer bara bort.

Jag ringde Pondus för länge sedan för att jag ville ha ett erbjudande som de hade, 6 nummer och en premie för 199 kr. Men som det alltid står på sånna där så gäller det bara nya prenumeranter. Men då sa tjejen jag snackade med att hon skulle höra efter och sedan maila mig om det skulle gå att regga eller inte. Jag hörde ingenting och eftersom jag vet av erfarenhet att det är lätt att glömma av att maila kunder så ringde jag igen för ett tag sedan. Då fick jag veta att det inte var någon idé att regga det erbjudandet. Troligen skulle det hinna dyka upp något bättre vid den tiden så det var dags att förnya min prenumeration. Jag tyckte att det lätt ok, dessutom sa han att det här erbjudandet med största sannolikhet skulle finnas kvar då ändå. Idag fick jag en räkning från Pondus på 199 kr. 6 nummer och en premie, med start från nummer sju. Hur svårt kan det va?
Men, jag får ju min premie och det verkar inte som att tidningarna kommer komma dubbelt, så jag är nöjd.

Oh, jag får en ny spis. Jag ringde dem häromdagen och hon jag pratade med skulle genast ringa till min husvärd. På em när jag kom hem låg en lapp i brevlådan om att han har beställt en ny spis och att leverantören ringer om dag att installera den. Nice :)

i have a dream

Tänk om alla bibliotek i hela landet var synkade och hade samma system. Fatta va praktiskt det skulle vara. Ett lånekort och om det visar sig att boken man vill ha finns i haparanda skickas den bara ner till stockholm! Och sökmotorn fanns på nätet, typ bibliotek.se så bara var allt ordnat och klart. Varför ska sånna där instanser vara så fruktansvärt efterblivna?

Det skulle ifs ändå inte hjälpa mig eftersom jag har de böcker jag för stunden behöver, men de är oläsbara :/ Orka ha meningar på tio rader och ca 1% av alla orden är under nio bokstäver långa :(
Jag ledsnar.

mardröm

Jag vaknade nyss, hade en helt fruktansvärd mardröm. Som drömmar brukar vara märker jag nu att den faktiskt är rätt ologisk, men det spelar ju inte såstor roll.
Jag var en liten pojke, typ 8 år. Jag var hemma i huset på gymnastikvägen och det hade varit stor fest där (ibland var jag vuxen) och så hade alla gått och lagt sig när jag skulle ut i mitt tält. Jag skulle nämligen tälta på tomten, ungefär där lekstugan står. Jag r ju lite mörkrädd som sig bör, men jag hittar värsta stora ficklampan som typ lyser upp hela världen, och med den går jag ut. (Jag hittar mina kastade gympaskor också. Det blev ett kärt möte) På vägen över gräsmattan ser jag en hel hög med cellofanförpackade rosor. Jag visste då direkt att det är hon/han (den skiftade, var ibland det ena och ibland det andra) som var där någonstans och varje bukett med blommor stod för en person han/hon skulle ha ihjäl. Jag börjar iaf göra iordning min sovplats i tältet, och känner mig lite trygg för jag har ju bautaficklampan och en liten fickkniv så att jag kan försvara mig om det skulle vara nått. Men till föga nytta. Hanhon ser mig såklart, i samma ögonblick som jag får syn på honom/henne i vardagsrumsfönstret varvid hanhon går ut genom altandörren med en stor brödkniv i högsta hugg. Då fiskade jag upp min lilla fickkniv och det hela slutar med att vi håller våra knivar mot varnadras magar och jag känner hur min mage går sönder.
Tack och lov vaknade jag upp efter det och som tur var behövde jag inte somna om utan jag kunde gå upp.

Så, jag träffade min grupp idag. Eller, en person ur min grupp. De andra två var tydligen inte på föreläsningen. Iaf, den här tjejen verkar väldigt vettig och det är ju lovande, inför hela terminen lix..


Jag hann med att simma idag också. Skönt, men jag fick verkligen tvinga mig sjlv dit. Har inga bra skor så jag fryser om fötterna hela tiden. Mina vinterskor har verkligen gått sönder och jag har verkligen inte haft råd att gå till en skomakare. Mina fejkkängor är egentligen för små, jag kan ha dem en eller två dagar i rad, men de är inte speciellt sköna. Inte för åtta timmars dagar iaf. Det lämnar mig med mina låssasconverse från Kina. De borde vara varma eftersom de är fodrade, men det kunde inte vara mer fel. Efter ca 2 minuter ute i kylan känns det som att de tar in vatten. Jag vet inte om de gör det, men det känns så.

Jag pratade med Sofie idag, hon kommer till stan nästa vecka. Weeee. Så vi ska försöka ses jättemycket. Och hon ska göra en lite läbbig sak och jag ska titta på så nära jag får :D
På min egen kroppsmodifieringsfront händer det då verkligen inte mycket. Om någon känner för att sätta in en 15000 på mitt konto är det fritt fram. Jag ger gärna ut numret till det ändamålet.

Näe, nu ska jag bort till tvättstugan, första maskinerna borde vara klara för hängning nu. Sedan blir det mer How I met your mother.

missnöjd

Man kan undra varför texten i inlägget nedan är understruken....Om någon har ett intelligent svar får man gärna delge mig. Själv börjar jag tycka att blogger suger.

ingen mer insyn

Nu har mamma, Jessica och Wilma åkt hem. Mamma hade med sig symaskinen och fållade allt å trixade så allt blev i rätt längd. Så nu har jag ordnat så allt hänger rätt och hängt upp glaskulorna som ju ska hänga i fönstret.
Så här fint blev det: