lördag 1 maj 2010

döden

Rummet är fyllt av kartonger, hyllorna är tomma. Snart är kapitlet Högdalen:första lägenheten avslutat. JAg ser fram emot att se finaste syster rulla in flyttbilen på måndag fm och lassa in allt. Jag har möblerat nya lägenheten, fyllt alla skåp, hängt upp saker på hyllorna, gjort iordning min sängsoffa och bjudit på te typ en miljon gånger i mitt huvud. Det är skönt att knyta ihop perioder i sitt liv. Den här tiden, ett och ett halvt år på nb i högdalen har varit full av förändringar, glädje, ilska, frustration och bortgjorda tillfällen. Med risk att låta klichéaktig så har det varit en värdefull tid i mitt liv... blablabla.
Middagen bestod av popcorn, men lunchen var rejäl. En hel skål med snarr har jag bredvid mig och så är ljudkvaliten på Daria pisskass. Va fan.
Å dessutom hade inte golvfolket varit i lägenheten idag, hoppas verkligen de kommer dit imorrn. Jag vill inte behöva stapla allt i korridoren bara för att de inte kan sköta sina uppdrag. Jag kommer välta deras bil och slänga teckningar på golvet. Ja jävlar i min låda. Då ska jag hålla låda. Å visa var skåpen ska stå och hur man lägger golv. Jag råkar vara en jävel på att lägga golv och sånt. Förresten skaffar jag mig en ny blogg. Då jag inte nödvändigtvis vill att somliga ska hitta den så lätt kommer adressen endast stå på min face, när jag känner att det är dags att lansera den.

För er som inte förstår symboliken med döden anses den inom många livsåskådningar och religionen stå för ett avslut, och då också för en början på något nytt.

lördag 17 april 2010

krig

Det är svårt att veta vad som är en själv och vad som är någon annan. Hur vet man faktiskt vad som är ens egen åsikt och vad som är något annat. Hur lätt är det inte att låta sig förvirras och förledas av vad någon annan tycker är viktigt och centralt i livet. jag anser att vissa värden är mer viktiga än andra, tjejen som är ute och röker just nu tycker att andra är viktiga. Min framtida roll som lärare kommer ställa mina värden, värderingar och åsikter på prövning, är jag beredd att stå för dem eller inte? I teorin är jag redo att stå på barrikaderna för dem, men i praktiken vet jag inte? Har jag min rektor, min skola, bakom?
Upp till kamp för varje unge.
Men är det så enkelt, eller kommer även jag bli fånge i feghetens bojjor?

torsdag 15 april 2010

tidigt?

Igår gick jag och la mig efter att ha tagit in all tvätt och diskat all disk(!). Tom popcornkastrullen blev diskad ögona böj.
Jag kollade också av jobbfronten på ams, men där var det inget av intresse. För jag tänker inte jobba en månad borta i Saltsjö Boo. Det är för meckigt. Idag skulle jag gå upp kl 8, men det blev halv nio. Skönt ändå med sovmorgon och jag behövde egentligen inte gå upp förrän halv tio. En timmes slackande på morgonen är aldrig fel. Det innebär lång frukost i två etapper, noggrannt sminkande och att jag hinner kolla allt som behöver kollas. Det är ifs inte så mycket.. Fb, mail, min blogg, alla andras bloggar, dn, ams, msn-serier..men nu har det visst gått en timme och jag sitter fortfarnde här i morgonrock..

onsdag 14 april 2010

fel

Jag fick inte jobbet jag var på intervju för igår. Jag anade att jag inte skulle få det, dels gjorde jag inte så bra ifrån mig på intervjun, men sen är det ju så att jag faktiskt inte har någon som helst erfarenhet av den typen av arbete. Det gör mig inte så mycket att jag inte fick det jobbet faktiskt. Det klart att det suger att inte veta om och ifs var jag ska jobba, men det löser sig alltid. Jag är glad över att hon inte ringde och berättade exakt varför jag inte fick det. Jag vill inte veta vad det är för fel på mig. Egentligen är det väl konstigt, men jag vill inte få kritik. Det innebär ifs att jag inte kan utvecklas och lära mig av mina misstag. Fuck lära sig av misstag säger jag bara.

söndag 11 april 2010

sent en lördagkväll

fest vin dans svett dr bombay inträde tunnelbana garderobskö samtal krossa glas vatten gratiscider stjäla tofsband inte hångla bästa lokalen snälla vakten sms lösa världsproblem vart får hemlösa sin post? hår strumpbyxor kontanter bankomat mera vatten smink kängor bekant från förr svampväskor olåsbara toaletter tatuering ..baksmälla

fredag 9 april 2010

vuxna barn?

Hur kommer det sig att föräldrar låter sina små barn titta på vuxenfilmer? Med små barn menar jag övre dagisålderna och lägre skolåldern. Jag äger två star wars tishor och när jag har haft dem på mig på min vfu har massor av elever kommit fram till mig och kommenterat dem. Är inte det konstigt? Varför vill man så gärna att ens barn ska se star wars? Jag är isf av den uppfattningen att jag inte tror att barn nödvändigtvis tar skada av den, eller andra filmer (framför allt typiska 11-årsfilmer). Men, jag tror att barnen har mindre behållning av vuxenfilmer än vad vuxna har. Varför kan inte barn få vara barn och se det som de faktiskt har i sin omvärld, eller filmer som är anpassade för barn? Väldigt få barn klarar av komplexa handlingar även om de kan skilja på verklighet och fiktion. Nu är ifs just star wars en relativt rak film, om än full av karaktärer som det gäller att hålla isär. Dessutom innehåller den massa termer och typer av yrken, befattningar och händelser som det väl inte finns en enda 6åring som förstår. Det som för en vuxen är bra filmer (nu menar jag givetvis de gamla filmerna) kanske är häftiga och coola för ett barn, men knappast begripliga. Även barnfilmerna blir mer och mer komplicerade. Jag såg för en tid sedan filmen Meet the Robinsons (tror jag den hette). Den utspelar sig i två olika tider, framtiden och nutiden. Huvudkaraktären möter sig själv som vuxen och flera andra karaktärer finns också i båda världarna. Mitt i filmen upptäckte jag att barnet jag såg filmen med inte alls hängde med. För mig som vuxen var allt solklart, men jag förstår att barnet inte alls tyckte det var tydligt vad som hände hur, varför och med vem. Barnet var ändå typ nio år. Hon är dessutom smart och har lätt att greppa saker.
Varför förväntas barn förstå samma saker som vuxna? Många barn som jag möter på tittar också på nyheterna på tv. Hur mycket förstår de? Hur mycket tankar väcks i deras huvuden och hur många felaktiga slutsatser är de kapabla att dra? Jag har vid ett flertal tillfällen pratat med barn som hävdar en sak, en slutsats de har dragit för att de har sett något på nyheterna och sedan haft föräldrar som inte viljat eller kunnat förklara händelsen på ett för barnet begripligt sätt. Barnet tror då att det förhåller sig på ett sätt, och i själva verket kan det vara mycket långt från sanningen.

Jag vänder mig inte emot att medvetandegöra barnen om världen, skillnaderna och likheterna mellan kulturer, länder, människor och levnadssätt. Men jag anser å det bestämdaste att man måste förlägga allt på rätt nivå. Det som är till för vuxna är lagt på en nivå som man anser att vuxna klarar av. Att låta barn ta del av det som helt uppenbart är till för vuxna tror jag stjälper mer än det hjälper. Låt barn få vara barn.

God natt.

jag har ananas i fönstret

Jag förstår inte hur posten, eller vilka det nu är som bestämmer över frimärkena, tänkte när de kläckte idén att inte skriva ut frimärkets valör. Så jävla riksidiotdumt tänkt så det borde vara skottpeng på personen i fråga. Förbannade blockmongo. Det är ju väldigt svårt då att vara säker på att man verkligen har fått rätt antal frimärken på sitt paket. Jag betalade 36 kr, men fick bara ett frimärke. I min naivitet antog jag då att frimärket var värt 36 kr och att killen som gav mig det visste vad han gjorde. Tyvärr visade han sig vara en klåpare som var alldeles för hjärndöd och inkompetent för att kunna handskas med frimärken.

Inatt drömde jag en mycket obehaglig dröm om en mycket obehaglig människa. Människor är onda. Som en "bekant" brukar säga- jag gillar inte människor. Jag vill dock tillägga att jag gillar individer. Men människor i stort är tusan mig dumma i huvudet.
Nu kan man ju kanske tro att jag skulle vara på dåligt humör idag, men det är jag inte. Jag har haft en toppdag med Lina och sedan Mammut här. Matte och sömnad stod på schemat. Jag satt mest bredvid på båda aktiviteterna. Jag hoppas att det räckte med det. Lite små ångestmoln kom flygande till och från, men till stora delar lyckades jag hålla allt i schack. Jag har också varit duktig och sökt jobb. Fyra stycken. Här ska arbetas som aldrig förr. Jag hoppas iaf att jag får dom. Då måste jag välja.. Välja är jobbigt. Tänk om man väljer ett som inte är toppen. Meeen det gör inte så mycket.